Uddeholm Tooling AB har föreslagit det här examensarbetet, denna D-uppsats, omfattande tjugo högskolepoäng i samarbete med Sandvik Coromant AB. Coromant har påbörjat ett projekt kallat ”Material Investigation Tools”. Projektet går i korthet ut på att utforma en kravprofil för respektive produkt som de marknadsför. För att detta ska vara möjligt krävs mer kontrollerbara testmetoder än de fältprov man hämtar data från idag. Denna D-uppsats har som syfte att utveckla en mer kontrollerbar metod för att simulera och accelerera den nötning som en korthålsborr/vändskärsborr utsätts för samt att prova ett antal referensmaterial med den valda metoden. Studier gjorda i denna rapport visar att korthålsborrar, gjorda i materialet THG 2000, 45 HRC, nöts framför allt metalliskt adhesivt av spånor från bearbetningen. Närvaron av delaminationsnötning är förmodad, då detta fenomen hör ihop med adhesiv nötning och borrstudierna antyder dess närvaro. Delaminationsnötning är dock inte den dominerande nötningsmekanismen. Även plastisk deformation av ytskiktet har skett. Detta har dock inte lett till något deformationshårdnande vid ett djup * 20_m. Borrens hårdhet har heller inte minskat p g a eventuell anlöpning. Utvärdering av sju olika nötningsmetoder har gjorts, en del mera konventionella än andra. Metoderna kan kort kallas för: borstning, ”såggnussning”, slungblästring, trumling, pinne/skiva, stansning samt spånbrytaremetoden. Bland dessa metoder finns en som överträffat de andra i att efterlikna verklighetens nötta borrar i så hög grad som möjligt: spånbrytaremetoden. Metoden med spånbrytaren går kort ut på att man vid svarvning ersätter den normalt förekommande spånbrytaren i hårdmetall med det stål man vill prova. En kontinuerlig spåna låts sedan glida och då även nöta brytaren under närvaron av kylvätska i 30 minuter. Metoden simulerar borrens nötningsförlopp mycket väl på både makro- och mikronivå. Den valda metoden reproducerar samma dominerande nötningsmekanism: metallisk adhesiv nötning, samt ger även ett plasticerat ytskikt. Proven har heller inte anlöpts eller deformationshårdnat. Ett antal prov – spånbrytare – i en rad referensmaterial med olika hårdheter och karaktär, samt en ytskiktsförstärkt variant har provats. Fältprovningen visar på samma tendenser som simuleringsmetoden i provade material: Ett hårdhetsberoende kan ses, d v s ett hårdare material nöts mindre än ett mjukare. Förhållandet i nötningsmotstånd mellan THG 2000 och IMPAX SUPREME (SS 2541) är lika vid både fält- som labbprovningen, liksom det faktum att ytskiktsförstärkningen har fallit väl ut.