The purpose of this study is to investigate and spread knowledge about how preschool teachers use spontaneous discussion as a means of increasing the environmental consciousness of children. The methods used are semi-structured interviews, and continuous and structured observation.

The results show that spontaneous conversations as a method for increasing children’s consciousness of the environment occurs in practice, to a varying degree. In particular, meals and outings are perceived as the best occasions to introduce such discussions. Moreover, conversations tend to take place when children help with waste separation, handling and consumption of materials, and during planning for other activities.

Large groups of children, staff shortage, and administrative tasks are perceived as the most limiting factors for having conversations about the environment. The topic can also be perceived as too wide and complex. The teachers express lacking knowledge and ideas for keeping the children interested. However, in spite of the limited time and knowledge, and other subjects in the curriculum needing attention, the teachers feel that there is room for improvement; their own disposition about the subject is limiting the spontaneous conversations. Results show that the increasing interest from society in general is enabling more conscious work with environmental issues.

Syftet med studien är att undersöka och skapa kunskap om hur pedagoger i förskolan använder det spontana samtalet för att stimulera barns miljömedvetenhet. Metoderna som använts är semistrukturerade intervjuer samt löpande och strukturerad observation. Fyra förskolor, belägna i en kommun i Mellansverige, deltog i studien. Totalt deltar sex förskollärare och en barnskötare.

Resultatet visar att spontana samtal som metod för att stimulera barns miljömedvetenhet förekommer i verksamheten, i större och mindre utsträckning. Måltidssituationer och naturupplevelser upplevs vara de tillfällen där samtal om miljö utnyttjas bäst. Det förekommer även samtal om miljön i samband med sopsortering, hantering och förbrukning av material samt spontana samtal som har sin grund i planerade aktiviteter.

Stora barngrupper, personalbrist och administrativa uppgifter upplevs vara orsak till svårigheten att föra spontana samtal om miljön. Samtidigt upplevs samtal om miljön ibland som stort och komplext. Pedagogerna uttrycker behovet av kunskapsbaserad information och idéer, för att fånga barnens intresse för miljöfrågor. Trots tidsbrist, begränsad kunskap och andra läroplansmål upplever pedagogerna att det finns många möjligheter att ha spontana samtal kring miljöfrågor. Deras förhållningssätt påverkar användandet av spontana samtal. Resultatet visar att det ökande intresset för miljön i samhället har resulterat i att förskoleverksamheten arbetar medvetet med miljöfrågor.