Den svenska aktiebolagslagen innehåller regler för s.k. värdeöverföringar, vilket närmare ska förstås som olika former av transaktioner som medför att kapital lämnar aktiebolaget. Regler för värdeöverföringar återfinns i 17 kap. ABL. Vid genomförande av värdeöverföringar måste aktiebolag beakta lagens två borgenärsskyddsregler, beloppsspärren och försiktighetsregeln, som regleras i 17 kap. 3 § ABL. Försiktighetsregeln har i den svenska doktrinen kritiserats för att vara oklar och svårtillämpad, något som ansetts medföra rättsosäkerhet.

I Finland tillämpas motsvarande regler i 13 kap. FABL och benämns utbetalning av bolagets medel. Vid utbetalningar måste bolaget beakta ett balanstest och ett solvenstest i enlighet med 13 kap. 5 och 2 §§ FABL. Solvenstestet är en nyhet i den finska aktiebolagslagen och infördes med syftet att bl.a. effektivisera borgenärsskyddet. Regeln föreskriver att en utbetalning inte får äga rum om det vid utbetalningsbeslutet var känt eller borde ha varit känt att bolaget var insolvent eller att den genomförda utbetalningen skulle leda till bolagets insolvens. Med grund i Finlands alternativa lösning till borgenärsskydd vid utbetalning av bolagets medel är det av intresse att undersöka om en solvensbestämmelse baserat på ett solvenstest skulle kunna utgöra ett alternativ till försiktighetsregeln i svensk rätt.

Den svenska och finska aktiebolagsrättsliga lagstiftningen utvisar flera likheter. En väsentlig skillnad är däremot det faktum att Finland valt att införa ett solvenstest som ett led i borgenärsskyddet vid utbetalning av bolagets medel, till skillnad från vad som gäller enligt svensk rätt. Försiktighetsregeln och solvenstestet har flera likheter, men utifrån reglernas bakomliggande ändamål, baserat på lagstiftningarnas förarbeten, är det möjligt att urskilja vissa olikheter.

Försiktighetsregelns svårtillämplighet grundar sig i att regeln blivit alltför allmänt utformad till sitt innehåll. En sådan omständighet har ansetts medföra rättsosäkerhet på grund av att det uppstår oklarheter kring hur regeln ska tillämpas, något som riskerar vara till nackdel för både aktiebolag och borgenärer. Lagstiftarens ambition vid omarbetningen av aktiebolagslagen var att genom att införa ett försvarlighetsrekvisit skulle regeln bli tydligare till sitt innehåll än dess föregångare i ABL 75. En sådan effekt har dock ansetts svårt att uppnå på grund av regelns oklara utformning.  

Fördelarna med ett solvenstest är att borgenärer tycks få ett mer omfattande skydd genom att det blir möjligt att förlita sig på det skydd som aktiebolagslagen tillhandahåller. Ofrivilliga borgenärer ges därmed möjlighet att undgå att behöva ingå kostnadskrävande avtal med aktiebolagen, baserat på särskilda villkor. Det skydd som lagen uppställer har således ansetts tillfredsställande ur borgenärssynpunkt. Regeln är även av flexibel karaktär genom att det är möjligt att vid bedömningen ta hänsyn till flera olika faktorer för att fastställa bolagets solvens, t.ex. genom analogier till andra lagbestämmelser innehållande en insolvensbestämmelse, eller till ekonomivetenskapliga faktorer om det specifika bolaget. En nackdel är däremot att det kan vara svårt att förutspå händelser i framtiden, som därmed medför viss osäkerhet.

Genom ett solvenstest skulle borgenärsskyddet vid värdeöverföringar enligt svensk rätt kunna förbättras genom att det medför ett mer omfattande skydd. Ofrivilliga borgenärer gynnas genom ett mer tillförlitligt lagstiftningsskydd och eventuell reducering av kostnadskrävande avtal. Ett välgrundat värdeöverföringsbeslut skulle kunna erhållas genom olika faktorer på grund av regelns flexibilitet, som därmed kan medföra en reducering av felaktiga värdeöverföringsbeslut baserat på en svårtillämpad och oklar bestämmelse.