Syftet med den här studien är att undersöka hur några lärare i grundsärskolans årskurs 7- 9 uppfattar arbetet med att stödja elever med intellektuell funktionsnedsättning i deras läsutveckling.

Studien baseras på kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Genom enskilda intervjuer har jag tagit reda på hur lärare uppfattar sitt arbete med elever som har en intellektuell funktionsnedsättning, hur de motiverar samt vilka pedagogiska strukturer och hjälpmedel de använder i sin undervisning. Intervjuerna gjordes med sju lärare som arbetar på olika grundsärskolor.

Det sociokulturella perspektivet har varit studiens teoretiska utgångspunkt utifrån Vygotskijs synsätt att motivation och lärande byggs upp i ett sammanhang och genom en samspelande miljö med andra människor. Perspektivets begrepp stöttning (scaffolding), appropriering och mediering samt den proximala utvecklingszonen har använts i analysen.

I intervjuerna framgick att lärarna arbetar på olika sätt för att motivera eleverna till att utveckla sin läsning och förståelse av det lästa. Gemensamt för samtliga lärare var att struktur och tydlighet var viktiga byggstenar i arbetet med att motivera eleverna. Samtliga lärare arbetade med ord och ords betydelse för att bygga förståelse kring texter och dess innehåll.

Resultatet visar att lärarna försöker hitta elevernas intresse, anpassar till individnivå, använder konkret material och hjälpmedel samt utmanar sina elever. En slutssats jag drar av min studie är att lärarna anser att det är viktigt med motivationsarbete i grundsärskolan för att bygga förståelse kring lästa texter, och att ett fåtal lärare använder formativ bedömning som en motivationsfaktor i läsutvecklingsarbetet.