Utvecklingen av gränssnitt har gått från kommandobaserade gränssnitt till standardiserade grafiska gränssnitt (WIMP). En trend idag verkar vara att man frångår den standard som finns och skapar egna gränssnitt som går att utseendeförändra med hjälp av olika skal. Syftet med denna rapport är att undersöka om den numera klassiska WIMP-grännsittet eller det modernare skins-gränssnittet lyckas skapa en användbara och lättanvänd applikation. Genom att göra användartester, samt en heuristisk utvärdering har jag undersökt dessa olika typer av gränssnitt. Resultatet har visat att olika typer av gränssnitt passar i olika sammanhang. WIMP-gränssnitt passar bäst i stora och omfattande program, i applikationer som vänder sig till vana datoranvändare och i applikationer som inte har någon klart definierad ursprungsdomän. Skins-gränssnitten passar bäst i mindre applikationer med ett klart avgränsat användningsområde. Skins-gränssnitt passar också i program som vänder sig till användare som har kunskap om ursprungsdomänen –men mindre datorvana. Är ursprungsdomänen tydlig och lätt att avbilda är skins-gränssnitt lämpligt.