Landsbygdens framtida utveckling står inför ett antal utmaningar. Staden är norm och individers lika villkor splittras när resurser och framtida satsningar endast sker i tätbebyggda områden.

Syftet med denna studie är att genom kvalitativa intervjuer undersöka vad som krävs av invånare på Värmlands landsbygd för att starta och driva en fiberförening. Intervjuerna hölls med tre representanter för tre olika fiberföreningar i Värmland, en anställd på Region Värmland samt två från Länsstyrelsen i Värmland. Frågeställningarna som är genomgående för studien är hur hjälp och stöd från kommun och Länsstyrelse upplevts i arbetet med fiber på landsbygden och vilka krav som ställs på landsbygdens invånare för att driva en fiberförening. Vi har undersökt detta med stöd av teorier gällande segregering, urbant tolkningsföreträde och forskning om byarörelser i Sverige. Resultatet av vår studie är att landsbygdens invånare försätts i ett utanförskap gentemot stadens när de själva, ensamma, får ansvara för utvecklandet av sitt bredbandsnät. Ett urbant tolkningsföreträde syns i hur bristande kommunal närvaro och svåra bidragsprocesser stjälper, istället för hjälper, fiberföreningarna. Slutsatsen av studien visar att fiberföreningsmodellen inte har gynnat landsbygdens invånare i den grad som det var tänk från början. Istället upplever fiberföreningarnas medlemmar modellen som ett sätt för staten att lägga hela ansvaret för landsbygdens utveckling på de enskilda individerna.