Detta är ett examensarbete i kulturvetenskap. Uppsatsen syftar till att väcka tankar och diskussion kring identitet och kultur i förorter i allmänhet och Kronoparken, Karlstad, i synnerhet. Uppsatsen är en kunskapsöversikt utan empirisk undersökning. Jag börjar med att redogöra för Kronoparkens tillkomst och den tidigare forskning jag tagit del av för detta arbete. Sedan går jag in på en del teoretiska resonemang kring förortens samband med moderniteten och eventuellt med postmodernismen. Nästa kapitel ger en översikt över hur etnologerna har sett på livet i förorten. Sedan går jag in på huvudämnet, identitet och kultur i Kronoparken. En stor del av mitt resonemang vilar på den ensidigt negativa uppmärksamhet som området fått under sin snart 30-åriga historia. Jag beskriver en del problem som området har dragits med och som fortfarande består samt några förslag på hur problemen skulle kunna åtgärdas. Jag avslutar uppsatsen med ett avstamp mot en hoppfull framtid. De huvudtankar som jag vill få bekräftade i denna uppsats är följande. Miljonprogrammets bostadsområden konstruerades utifrån politiska och samhällsplanerande förutsättningar utan att ta hänsyn till de individer som skulle bo i områdena. När människor rycks ur sitt ursprungliga sammanhang och placeras bland en massa okända människor uppstår en anonymitet och en otrygghet som ger tråkiga konsekvenser. Dessa leder i sin tur till att förorten får ett negativt renommé, som sedan lever vidare och förstärks av massmedier och muntlig tradition, dvs skvaller. Min slutsats är, att om en hembygdkänsla skall kunna uppstå och ett positivt identitetsbyggande kunna genomföras i miljonprogrammets förorter är det först och främst kunskap och information som behövs, samt en välvårdad fysisk miljö. Förutsättningarna finns redan, det gäller bara att ge rätt utrymme för de krafter som nu är i rörelse.