Vid biologisk rening omvandlas och koncentreras föroreningar i ett avloppsvatten med hjälp av levande organismer. Studien gick ut på att bygga en pilotanläggning, som liknar den befintliga på Gonäs reningsverk, för att studera hur fosfortillsatsen och närsaltbalansen (kväve+fosfor) och recirkulationen bör regleras för att optimera biobäddens funktion.Normalt kännetecknas ett bryggerivatten (i detta fall Spendrups) av höga BOD-halter och relativt höga halter suspenderande ämnen samt en högre, gynnsammare temperatur jämfört med kommunalt avloppsvatten. Reningen i avloppsvattnet i biologiska bäddar sker genom aeroba processer. Det erforderliga syret upptas dels då vattnet faller fritt från en spridare ned på bäddmaterialet, dels då vattnet därefter sipprar från en spridare ned genom bädden i kontakt med luft som genomströmmar bäddens hålrum uppåt eller nedåt. Avsikten med biologisk rening är avskiljning av syreförbrukande organsikt material ur avloppsvattnet. Det tillgår så att mikroorganismer utnyttjar det organiska materialet som föda. Den egna biobädden som tillverkats för försöket på reningsverket startades upp 2003-05-09. Pilotanläggningen som byggdes för experimentet var på 1 m3, reningsverkets bädd var på 2030 m3. 2003-07-23 installerades en doseringspump med fosforsyra. Resultat från analyser vid både före och efter biobädden avslöjar bl a verkningsgrad, pH, kväve, fosfor och suspenderad substans. Slutligen kan man bevisa att tillsatsen av fosfor förbättrade som väntat resultatet. Man kunde märka en stor skillnad på hur hela bädden fungerade bättre eftersom den släppte från sig mer suspenderad substans. BS-belastningen i försedimenteringen var alldeles för hög som man kan se på beräkningarna. Man skulle ha konstruerat en utjämningsbassäng som vid alldeles för hög BS-belastning automatisk spädde med vanligt vatten. På så sätt skulle föroreningshalten hållas mer konstant och reglering av närsalterna skulle bli lättare.