Syftet med den här uppsatsen är att undersöka de lokala emissionerna av kväveoxider (NOx) i centrala Karlstad. Mätvärden från kvävedioxid halter koncentreras till mellan 1995 och 2001. Dessa data skall analyseras i förhållande till nya miljökvalitetsnormer och aktuella gränsvärden för kvävedioxid (NO2). Det huvudskaliga syftet är att genom beräkningar undersöka om emissionerna av kväveoxider (NOx) kan minskas om stadsbussarnas dieselbränsle byts ut mot biobränslen. Koncentrationen av kvävedioxid (NO2) mäts i centrala Karlstad vid Rådhuset. Metoden som används där kallas kemsorbtion. Kvävedioxid (NO2) koncentrationen registreras dagligen under de mest förorenade månaderna från oktober till mars. Karlstad deltar i det så kallade urbanmätnätet och proverna skickas till IVL (Institutet för vatten och luftvårdforskning) i Göteborg för analys. IVL använder samma metodik för provtagning, analys och placering av provtagare för alla städer som deltar i urbanmätnätet. Provtagarna placeras i mitten av varje tätort där det är öppet och fritt från livlig trafik och andra emissionskällor. De uppmätta koncentrationerna representerar därför den så kallade urbana bakgrundskoncentrationen. Miljökontoret i Karlstad mäter även kvävedioxid (NO2) koncentrationen sporadiskt vid livligt trafikerade gator. Den metod som används vid provtagning i gaturum kallas diffusionsprovtagning. Koncentrationen kvävedioxid (NO2) är 30-40% högre vid mycket trafikerade gator jämfört med urban bakgrund. Det aktuella dygnsgränsvärdet för kvävedioxid (NO2) är 75 mg/m3 som 98-percentil värde har inte överskridits. Enstaka dygnsvärden har överskridit den nya miljökvalitetsnormen 60 mg/m3, men inte mer än 7 gånger per år. Gränsvärdet 60 mg/m3, är ett såkallat 98-percentil värde, vilket betyder att överskridande får ske med högst 7 dygn per år. Detta gränsvärde träder i kraft i januari 2006. Vinterhalvårsmedelvärdena (1995-2001) underskrider gränsvärdet 50 mg/m3 med ganska stor marginal. Beräkningsresultaten beträffande biobränslen indikerar att emissionerna av kväveoxider (NOx) kan minskas om bussarna byter från dieselbränsle till biogas eller etanol. Nya biogasbussar uppvisade de lägsta emissionerna av kväveoxider (NOx). Byte från nuvarande busstrafik med dieselbränsle till biogas minskar emissionerna med 67%. Med nya etanolbussar kan emissionerna minska med 60%. Om emissionerna av kväveoxider (NOx) minskar är det osäkert vad detta betyder för koncentrationerna av kvävedioxid (NO2) i luften. 74% av alla kvävedioxid (NO2) emissioner kommer ifrån trafiken i centrala Karlstad. I avgaserna från bilar och bussar är ungefär 90% kvävemonoxid (NO) och 10% är kvävedioxid (NO2). Marknära ozon bryter ner kvävemonoxid (NO) till kvävedioxid (NO2). Därför är koncentrationen av marknära ozon av stor betydelse och är mycket svårare att minska än kväveoxider (NOx) då det mesta marknära ozonet importeras från utlandet.