Sedan långt tillbaka i tiden har delar av Sveriges befolkning varit tvåspråkiga. Än idag finns det fördomar mot folk från andra kulturer. Jag tycker att vi borde ha kommit så långt i våran utveckling att vi ser till alla individers bästa. Därför har jag valt att undersöka hur man arbetar med barns språkutveckling i en mångkulturell förskola. Mitt syfte är just att se om alla individer får sina individuella behov till godo sedda och vilka metoder man använder sig av för att uppnå detta. För att kunna se det har jag tagit reda på hur den allmänna språkutvecklingen ser ut och sedan tittat på vad de tvåspråkiga barnen behöver förutom det. Mina undersökningar har jag gjort på en mångkulturell förskola i en mellan stor svensk stad. Undersökningarna består av observationer på en barngrupp med 50% tvåspråkiga barn och 50% enspråkiga barn, samt intervjuer med personalen som arbetar med den barngruppen. Undersökningen visar att största delen av verksamhetens fokus ligger på språkutvecklingen och att man använder samma metod med alla barnen. Personalen ser enbart positiva saker med mångkulturella förskolor och anser inte att någon individ blir negativt påverkad. De försöker skapa en verksamhet som skall passa alla men som också ser till de individuella behoven och den personliga utvecklingen. De uppmuntrar de tvåspråkiga barnen och deras föräldrar att behålla sitt modersmål och betonar vad viktigt det är för utvecklingen att ha det som grund. De skapar också en stämning på förskolan som gör att de enspråkiga barnen ser de som något själv klart att man kan ha fler än ett språk och att detta är något som är helt naturligt. Resultatet av mina undersökningar visar att det både gynnar de enspråkiga och tvåspråkiga barnen att gå i en mångkulturell förskola. Barn lär av varandra och på så sätt kan de tillsammans med varandra och personalen lära och utvecklas till att bli öppna och förstående individer.