I denna rapport har jag behandlat detta omdiskuterade ämne om DAMP/ADHD och försökt gett svar på frågeställningen: Underlättar diagnosen för barnen med DAMP/ADHD, eller stjälper den barnen. Syftet med denna undersökning har varit att se vilka fördelar och i viss mån se vilka nackdelar det finns med en diagnos. Jag hoppas också väcka intresse för dem som inte är så insatta men även naturligtvis också de som är mer insatta. Jag har intervjuat fem personer, alla inom olika arbetskategorier för att få olika intryck och åsikter, syftet med detta är att ge en bred synvinkel. Bland annat har jag intervjuat en blivande specialpedagog på Stödenheten, Dampens Hus, och två olika förskollärare. Samt en socionom som arbetar på socialkontoret. Deras synsätt varierade, men jag är förvånad över att de var så överens om att en diagnos hjälper mer än stjälper om den görs rätt. De var även överens om att diagnosens betydelse var mer starkare för föräldrarnas del än för dem. Alla barn är unika oavsett diagnos eller inte. I min undersökning har jag använt mig av kvalitativa intervjuer och sedan sammanfattat för att lättare se likheter och skillnader. I resultatet har jag kommit fram till att en diagnos kan hjälpa men också stjälpa, om den hanteras fel men också en för tidig diagnos kan vara missvisande och kan bli en stämpel för barnet. En diagnos har en större betydelse för föräldrarna än för dem jag intervjuade speciellt då i de situationer där barnet behöver läkarhjälp. I Diskussionen tar jag bland annat upp om diagnosen kan bli en stämpel om den görs fel. Föräldrarna är mer hjälpta av en diagnos på sitt barn än vad pedagogerna är, dessutom tror jag att miljön spelar en stor roll för barnen.