Jag har i mitt examensarbete skrivit om social kompetens. Min preciserade frågeställning är: Vad har personalens sociala kompetens för betydelse i barngruppen? Jag fick idén till det under min praktiktid i Norge då jag upplevde att personalen ibland hade ett för mig konstigt beteende. De pratade ofta över huvudet på barnen, visade ovilja till att hitta på saker och de kommunicerade med varandra på ett oproffisionellt sätt. Det var ofta snack bakom ryggen på någon i personalen och lite för mycket ”lekstuga” bland de vuxna. Som metod har jag valt att observera och intervjua barn och personal på min praktikplats. Därefter har jag läst litteratur av bl.a. Karin Pape som behandlar detta ämne. I min undersökning har jag kommit fram till att personalens sinnesstämning och attityd mot varandra avspeglas i barngruppen. Otrygga vuxna ger otrygga barn som har svårt med sociala färdigheter. Små barn underskattas som människor när de istället borde behandlas med samma respekt som vilken annan människa. En ledare som visar svag ledningsförmåga är också en bidragande orsak till personalens osäkerhet. Sammanfattningsvis kan man skriva att de flesta som forskar kring social kompetens bland barn delar uppfattning, social kompetens hör samman med leken och är något som måste vårdas för att växa. Barn klarar inte att hitta sig själv utan hjälp och stöd från vuxna, Men, det är viktigt att de vuxna förebilderna först själva har klart för sig vad som representerar social kompetens.