De kommunala förskolorna i Reggio Emilia har ett arbetssätt som har lockat många svenska pedagoger. Många har fascinerats av den miljö som de erbjuder barnen och de fantastiska bilder som barnen själva har målat. Syftet med detta arbete är att undersöka så mycket som möljigt om arbetssättet i Reggio Emilia och hur jag som blivande pedagog tillsammans med mitt kommande arbetslag ska förankra denna teori till praktik på min blivande arbetsplats här hemma i Sverige. Min preciserade frågeställning är: Vad innebär det att arbeta Reggio Emilia-inspirerat här i Sverige och hur börjar man om man vill arbeta enligt denna filosofi? För att ta reda på vad detta arbetssätt innebär och hur man startar en Reggio Emilia-inspirerad verksamhet har jag besökt fem förskolor som arbetar utifrån Reggio Emilias filosofi. Jag har gjort en kvalitativ intervju med en pedagog på varje ställe för att få svar på min frågeställning. Jag har även varit på en föreläsning anordnad av Reggio Emilia institutet som handlade om att dokumentera barns lärande. Resultatet av min undersökning visar att Reggio Emilia är ingen pedagogik utan handlar om ett förhållningssätt. Reggio Emilias arbetssätt erbjuder ingen metod, ingen modell att följa vilket kan göra det hela svårtolkat. Jag har vid intervjuerna förstått att miljön och dokumentationen är två viktiga delar i Reggio Emilias filosofi och att dessa bör finnas med när man startar verksamheten. Vissa förskolor har startat med att dokumentera och andra har startat med att ändra om i miljön. Vår viktigaste uppgift som pedagog är dock att visa ett vaket och nyfiket barn med viljan och kraften inom sig att vilja lära om livet. Det gäller att möta det forskande barnet som en medforskande pedagog och ge dem möjlighet att uttrycka sig genom alla sina språk.