I min roll som blivande förskollärare kommer jag med all säkerhet att få möta barn med funktionshinder. Jag menar att min kunskap om området i stort sett är obefintlig. Därför valde jag att fördjupa mig om barn med funktionshinder, och mitt syfte med denna rapport är att få mer kunskap om hur man ser på och förhåller sig till barn med funktionshinder, dels i Sverige, dels i ett u-land. Som metod har jag använt mig av litteraturstudier, främst för att se vad litteraturen säger om barn med funktionshinder i vårt land, men även litteratur, broschyrer och dokument som behandlar barn med funktionshinder i u-länder. Jag har också besökt en skola i Kenya där man har barn med funktionshinder integrerade och samtalat med pedagoger på skolan. Mitt resultat av studien tenderar att barnens situation i Kenya kan jämföras med hur det var i Sverige för ca 100 år sedan. Detta gäller fram för allt det synsätt som präglar både samhällets stöd som bygger på välgörenhet, och även utbildningsverksamheten präglas av detta. Barnen får flytta långt hemifrån, de utbildas i ett särkilt yrke för att få möjlighet att försörja sig. Med utgångspunkt från relevant litteratur har jag kommit fram till följande frågor: Hur ser man på barn med funktionshinder i ett u-land som Kenya? Vilket/vilka av de synsätt (traditionella, medicinska, sociala) som beskrivs i litteraturen har man på barn med funktionshinder? Vilka internationella styrdokument finns för att stödja barn med funktionshinder?