Jag har under min utbildning till förskollärare lagt märke till samarbets- och kontaktsvårigheter mellan flyktingföräldrar och förskolepersonal. I min kommande yrkesverksamhet vill jag vara förberedd inför mötet med flyktingbarn och deras föräldrar. Syftet med undersökningen är att öka kunskapen om flyktingfamiljers upplevelser av förskolans verksamhet och på så sätt ge förskolepersonal större möjligheter att förbättra kommunikationen mellan hem och förskola. Min preciserade frågeställning är därför: Varför uppstår svårigheter i kontakten mellan förskola och flyktingföräldrar? Hur kan förskolepersonalen förbättra samarbetet med flyktingfamiljen? Jag genomförde kvalitativa intervjuer med fyra kvinnor med muslimsk bakgrund, en från Turkiet, en från Iran och två från Irak. Dessutom gjordes strukturerade observationer när flyktingbarn på en förskola hämtades av sina anhöriga. Resultatet visar på svårigheter som flyktingföräldrar har vid kontakten med förskolan uppstår p g a språksvårigheter men även p g a den kulturella bakgrunden. Vidare kunde brister i personalens förståelse för flyktingföräldrarnas livssituation och psykiska välbefinnande vara ett problem i kommunikationen. Inte oväntat visade föräldrar med liten kunskap i svenska också ha liten kontakt med förskolan. En slutsats är att man måste hitta andra vägar än genom språket för att få flyktingföräldrarna att känna sig delaktiga i förskolans verksamhet. Även hur kontakten är organiserad och hur personalens attityd är påverkar i vilken omfattning flyktingföräldrar känner sig delaktiga. Enligt undersökningen verkar det som om flyktingföräldrar inte har så mycket inblick eller delaktighet i förskolans verksamhet. Kanske når inte informationen om förskolans arbetssätt fram till flyktingföräldrarna i tillräcklig stor utsträckning. Ett förslag som diskuteras är om modersmålsläraren skulle kunna fungera som både språklig och kulturell tolk för att bidra till bättre kontakt och förståelse mellan förskolan och flyktingfamiljen i samband med inskolningen.