Jag har undersökt vad man berättar i dagens förskola. Som blivande förskollärare kommer jag att få läsa böcker vid vila och vid andra tillfällen, vilket jag fått erfara genom mina praktikperioder. Däremot har jag aldrig berättat någon saga, eller hört någon göra det, vilket väckte min nyfikenhet. Med berättande menas en berättelse som härstammar från folksaga, sägen, myt, konstsaga eller personligen upplevda händelser. I förskolan brukar man dagligen läsa böcker men hur ofta berättar man en saga? Jag har använt observationer under frukost, lunch och mellanmål samt fört anteckningar om pedagogerna muntligt berättar folksagor under den fria aktiviteten. Ett frågeformulär skickades ut till föräldrarna där de ombads beskriva om och vad de berättade. På så sätt ville jag se om det fanns några likheter mellan förskolan och hemmen. Jag har också själv berättat folksagor för att se barnens reaktion. Med ett barn gjorde jag också en egen saga. Syftet är att se om muntligt berättande förekommer i förskolan, om det är någon skillnad mellan berättandet i förskola och hemmen, och barnens reaktion på en muntligt berättad saga. Jag kom fram till att det inte förekommer något spontant muntligt sagoberättande, däremot berättar både barn och vuxna om egna händelser. Barnen vänder sig i de flesta fall till någon vuxen, den vuxne riktar i högre grad sin berättelse till en annan vuxen. Även i hemmen berättar man om egna händelser. Läser gör föräldrarna någon gång varje dag. Barnens reaktioner vid berättandet var i stort sett detsamma som vid högläsning.