Denna uppsats handlar om kulturarvet och kulturturismen, framför allt i Grums kommun. Bakgrunden till mitt arbete applicerar på de funderingar jag har omkring den tid vi lever i idag med stress och datorisering. Risken finns för att känslan för vårt kulturarv försvinner. Parallellt med den datoriserade samhällsutvecklingen har jordbruk och industri fått allt mindre betydelse. Något annat behövs i vissa samhällen för att uppnå positiva ekonomiska effekter. Detta har fått mig att fundera över kulturturismen. Syftet med min uppsats är att skildra kulturarvets betydelse för turismen. Parallellt belyses också, i motsatt riktning, turismens betydelse för bevarandet av kulturarvet. Tyngdpunkten ligger på det kulturarv som finns på mindre orter. Det handlar i första hand om fysiska lämningar såsom, kyrkor, byggnader fornlämningar, hembygdgårdar, bruk och liknande. _x000B__x000B_En från mig ställd hypotes som jag under uppsatsens gång ska försöka att få stöd för är; ”Kulturen kan bidra till att skapa en image åt en specifik plats”. För att kunna närma mig mina huvudsakliga frågeställningar inriktar jag mig först på frågorna; Vad är kulturturism och hur har kultur och natur närmat sig varandra? I teoridelen görs först en utredning av begreppen turism och kultur, som en bakgrund till begreppet kulturturism. Turismens historia skildras, definitioner ges och en modell i form av en egenskapsrymd illustreras. Denna modell är utarbetad av Sven-Erik Karlsson och visar på att turismen som är en anti-vardaglig verksamhet kan ha olika uttryck. Den ena är fån bildning och självutveckling och den andra är från samhälleliga centra till samhälleliga periferier. Kulturen utreds i första hand utifrån Sven-Erik Karlsson men också ifrån Sven Nilsson. Karlsson diskuterar kulturbegreppet utifrån två dimensioner, det estetiska och det antropologiska. Nilssons utgår ifrån beteckningarna kultur som sektor och kultur som aspekt. Sedan leds texten in på kulturturismen. En viss historia skildras, definitioner ges, och hembygdsrörelsens betydelse blir belyst. Varugörandet utgör också en del i teoridelen med tanke på att kulturturismen är den varugjorda kulturen. För att bland annat få en bakgrund till min hypotes angriper jag i den sista delen av teoridelen bilder och värden av platser. Platsvärden ur olika perspektiv belyses utifrån Lage Wahlström. I huvudsak handlar det om bytesvärdet, bruksvärdet, symbolvärdet och förväntningsvärdet. Dessa anknyter till ”place image” och ”place promotion”. Kontentan är att det är viktigt att visa upp en bild eller image för att kunna sälja platser av olika anledningar exempelvis inom turismen. Den empiriska delen av uppsatsen är uppdelad i två avsnitt. Det första inleds med ett globalt perspektiv där världsarvslistan presenteras. Europa som kulturellt resmål skildras och några av de europeiska städernas kulturella sevärdheter benämns. Till skillnad från de övriga delarna av uppsatsen är det vad som finns i städerna som belyses. Sverige har i första hand alltid förknippats med naturen. Under rubriken Natur och kultur i Sverige diskuteras detta och exempel på sammansatta turistattraktioner ges. Under 80-talet växte det fram ett intresse om att exploatera kulturen turistiskt. En del saker som hände under 80-talet skildras här som visar på den betydelse som kulturturismen började få. Efter ett Sverigeperspektiv följer nu ett avsnitt om Värmland som är ett kulturellt landskap, med sin täthet av kulturella utbud. Arbetet med kulturturismen i Värmland har bland annat resulterat i åtta kulturhistoriska teman varav kulturmiljön Borgviks bruk hör till en av dessa. Ett resultat av arbetet med dessa teman var bland annat ett förslag på att göra Borgvik till träcentrum för Värmland, där kurser i byggnadsvård, skogens arkeologi och utställningar skulle genomföras. Värmlands museum har så kallade utgårdar runt om kommunerna i länet. Strävan är att knyta delar av länet till sig inom olika kategorier av det kulturella historiska livet i Värmland. I dag är träcentrum i Borgvik en av dessa utgårdar. Det andra avsnittet av empirin heter ”Kulturvård och kulturturism i Grums kommun”. En allmän beskrivning av Grums följer för att ge en bakgrund och en förståelse för resten av avsnittet. År 1986 startade Grums kommun ett kulturmiljövårdsprogram som skulle bilda underlag för att hålla kulturarvet levande. Ett sätt att få kunskap om kulturmiljön är de övergripande inventeringar som görs av riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen, länsmuseet och kommunen, för att belysa det arbete som Grums gjort med kulturarvet följer en beskrivning över dessa. Värdefulla miljöer och vikten av att levandegöra framställs innan kapitlet som handlar om kulturminnesvård och turism i Grums kommun. Sedan kulturmiljövårdsprogrammet så har det enligt Marie Vallsor-Frykman inte hänt så mycket mer inom kulturturismen i Grums. Framtidsplanerna är också av ringa art. Den turism som inte går in under rubriken kulturturism i Grums får en beskrivning. Till största delen handlar det om fiske, naturstigar och skogen. Dock finns ett förhållandevis rikligt utbud av boendealternativ på orten. Kulturturismen i Grums består i första hand av den gamla bruksorten Borgvik. Den marknadsförs mest. Sedemera finns några museum, ruiner och liknande. För att anknyta till min hypotes har också ett undersökande av broschyrer genomförts. I texten har jag framfört vad jag har iakttagit. Sammanfattningsvis kan sägas att i de broschyrer Grums figurerar i visas mest Borgviksruinen. Även platsens närhet till vattnet framgår ofta. Slutligen knyter jag samman uppsatsen i avsnittet Analys, slutsatser och egna reflektioner”. En koppling görs mellan den teoretiska och empiriska delen. Texten analyseras och slutsatser dras ifrån det som har skildrats. Jag tar också ställning till om mina frågeställningar har besvarats. Sammanfattningsvis kan sägas att svaren har framgått och jag har i stort sett uppfyllt mitt syfte med uppsatsen. I denna del av uppsatsen löper också mina egna reflektioner genom texten.