Uppsatsen avser att lyfta fram den - ofta kallad - tysta konflikten om Västsahara. Konflikten representerar det mesta inom området politisk geografi: territorier, gränsdragningar, nation och folk, makt och fördelning, världsordning, stat och statslöshet. Västsaharierna är idag ett statslöst folk och har så varit allt sedan 1975 då Marocko ockuperade det västsahariska territoriet. I ett utlåtande av Internationella domstolen, strax före ockupationen, konstaterades att territoriet tillhör den nomadiserade befolkning som befolkade området vid tiden för den spanska kolonisationen. Utlåtandet var dock vagt formulerat och Marocko tog fasta på de punkter som pekade på vissa förbindelser mellan dem och det västsahariska territoriet, och använde dessa som en förevändning för ockupation. Domstolens kanske största svårighet var områdets karaktär av geografisk överlappning på grund av korsandes nomadrutter. Syftet med min uppsats är att tolka statslöshet utifrån ett diskursivt perspektiv samt att finna maktlogiken bakom statsbildningsprocesser. Jag frågar mig om det finns en territoriell/statsinriktad diskursordning i några för uppsatsen valda FN-dokument; vem som är statslös och varför; samt vilka kategorier av territoriella anspråk som kan förklara västsahariernas statslösa tillstånd, och vad det säger om en territoriell/statsinriktad diskursordning. Följaktligen använder jag mig i huvudsak av diskurs- och textanalys som metod för att söka svar på mina frågor. Teorin inleds med en kronologisk redogörelse för statens framväxt vilken sammanfattas med en övergripande definition av begreppet. Staten som organisationsform är relativt sen och brukar dateras till Europa och Westfaliska freden 1648 och fick en världsomfattande spridning med kapitalism och kolonialism. Det är en viktig utgångspunkt för mig när jag orienterar mig i statsdiskursen för att förklara hur och varför det territoriella tänkandet uppstått i Väst och hur det påverkar resten av världen. För att analysera ett par av dokumenten använder jag mig bl a av Burghardts sju kategorier för territoriella anspråk. En annan teoretisk infallsvinkel behandlar tid och är en viktig variabel i statsbygge och statsdiskurs. Jag prövar två olika uppfattningar om denna mot varandra. Resultaten visar att det finns en tydlig territoriell/statsindelad diskursordning i uppsatsens analyserade FN-dokument. Främst visar sig detta i svårigheter att bedöma områdets ägarmässiga status eftersom området är av geografiskt överlappande karaktär: nomaderna är ett gränslöst folk som har rört sig fram och tillbaka över territorierna, och på så vis finns det flera oundvikliga kopplingar mellan olika folkgrupper i området. I kolonialdeklarationen återkommer man ideligen till den avgränsade ytan och vem som har rätten till den; gemenskap förefaller begränsad och avgränsad. Statslöshet uppstår som en följd av denna territoriella/statsinriktade diskursordning, och statslös är den som är utanför denna ordning av tid och politik. Västsahariernas statslösa tillstånd kan förklaras bl a utifrån diskursordningens tidsfaktor: kampen för ett självständigt Västsahara började med avkoloniseringen av världen när nationalstaten hade en särskilt stark ställning – idag sägs denna nationalstat ha spelat ut sin roll.