Avsikten med denna uppsats är att studera vilka förutsättningar som krävs för att bedriva framgångsrik lokal och regional tågtrafik och utifrån resultatet av studien sedan skapa en tentativ modell för detta.Uppsatsen är till sin form tvådelad där den första delen består i att utifrån tidigare forskning på området skapa en första teoretisk modell för vad som krävs för att bedriva framgångsrik lokal och regional tågtrafik. I den andra delen har sedan en studie gjorts av kommunikationerna i två utvalda län, Dalarna och Västmanland, och därefter har en jämförelse gjorts mellan resultatet från denna studie och den första teoretiska modellen. Utifrån resultatet av dessa båda studier har sedan en ny och delvis modifierad modell för framgångsrik tågtrafik tagits fram. De faktorer som kan anses påverka kollektivtrafik med tåg kan delas in i tre övergripande kategorier. Dessa är samhälls-, resenärs- och trafikrelaterade faktorer. De trafikrelaterade faktorer som ingår i modellen visar på att möjligheterna att bedriva en framgångsrik lokal och regional tågtrafik till viss del är beroende av trafiksystemets uppbyggnad och då inte minst banornas geografiska läge i förhållande till länets tätorter, samt taxesystemets utformning. Den praktiska studien har också visat på att det är av stor betydelse hur trafikmännen i respektive län väljer att utnyttja det befintliga järnvägsnätet, vagnparken och hur relationen till övriga transportformer i länet ser ut. Även längden, typen och frekvensen på själva resan och den tekniska standarden på bannät och vagnpark har betydelse för om järnvägstrafiken skall kunna konkurrera med andra färdmedel eller inte. Det verkar också vara av vikt att den lokala och regionala tågtrafiken ses som en del i ett större kommunikationssystem där flera kompletterande och konkurrerande transportmedel ingår. Verksamheten och möjligheterna att bedriva framgångsrik tågtrafik begränsas också till viss del av att olika intressenter har delvis olika och ibland motsägande önskemål på trafiken. Exempel på detta är samhällets krav på god samhällsekonomi i verksamheten, resenärernas önskan om högsta möjliga trafikstandard och trafikföretagens uppdrag att åstadkomma trafiklösningar som motsvarar trafikbehoven utan att underskotten i verksamheten blir alltför stora.Den samhällsrelaterade delen av modellen i sin tur visar studien på att det är av stor betydelse att de satsningar som görs på tågtrafik i ett län bygger på samhällsekonomiska grunder och inte marknadsekonomiska. Undersökningen visar också på att de samhällsvinster som är mest tydliga i samband med järnvägstrafik ligger på miljö- och trafiksäkerhetsområdet. Den empiriska studien av Dalarna och Västmanland ådagalägger också vikten av att den satsning som görs på tågtrafiken i ett län är målmedveten och långsiktig från trafikhuvudmännens sida för att den skall bli framgångsrik. När det gäller de resenärsrelaterade faktorerna bekräftas slutligen i modellen betydelsen av att resenären upplever att tåget uppfyller hans eller hennes krav på tillgänglighet, bekvämlighet och säkerhet för att denna trafikform skall upplevas som ett alternativ.