Jag har i min uppsats haft som syfte att beskriva och förklara hur det kom sig att två hemman i Lekvattnet kom att till största delen bli bolagsägda under senare hälften av 1800-talet och fram till bolagsförbudet, samt hur det ser ut i dag. Samtidigt har jag försökt att beskriva aktörerna, det vill säga bönder, bulvaner och bolag, som var delaktiga i denna förändring av ägostrukturen. Genom att använda mig av två hemman med olika naturgeografiska förutsättningar vill jag påvisa lokaliseringens betydelse för skogsmarkens attraktionsvärde hos bolagen. De metoder som jag har använt mig utav i det här arbetet har varit historiskt geografiska, vilket inneburit att jag främst har använt mig av historiska källor. Ett exempel på sådana historiska källor är fastighetsböckerna som utgjort huvudkällan för min studie. Samtidigt som många bondeägda skogar gick över och blev bolagsägda skedde stora samhällsförändringar. Vid den här tiden förändrades mycket, bland annat växte det upp en pappers- och sågverksrörelse ur ruinerna efter ”bruksdöden”. Detta resulterade i att naturresursen skog kom att omvärderas från en icke-förnybar resurs till en förnybar resurs som man borde värna om och vårda. Detta ledde i sin tur till att lagar om skogsvård började dyka upp.Vid den här tiden började också en kraftig befolkningsminskning i Lekvattnet vilket ledde till bland annat att emigrationen drog med sig många människor från Lekvattnet över Atlanten i hopp om att få ett bättre liv. Dessutom hade penningekonomin slagit igenom i tidigare självförsörjande skogsbygder som en följd av inkomstmöjligheter inom skogsbruket, främst i Norrland. Som en följd av dessa genomgripande förändringar som drog genom de undersökta hemman i Lekvattnet var att det som tidigare helt varit bondeägt nu blev mellan ca. 75-90 % bolagsägda och näst intill avbefolkade. Dessa hemman som förr försörjde ett stort antal människor ger idag bara ett fåtal markägare på orten inkomster. De flesta av dagens privata markägare i området är inte längre bosatta på orten.