Denna uppsats handlar om kvinnors rädsla att vistas på offentliga platser, och vad som kan göras åt denna rädsla genom stadsplanering. Det är idag många kvinnor i Sverige, främst i större städer, som är rädda för att överfallas av en främmande man på en offentlig plats. Kvinnornas främsta rädsla bottnar i att utsättas för våldtäkt. Rädslan kan leda till en allmän otrygghet på offentliga platser under vissa delar av dygnet, och i värsta fall under hela dygnet. Denna otrygghet kan innebära att kvinnor ändrar sitt rörelsemönster, att de undviker vissa platser under till exempel dygnets mörka timmar. Den rädsla kvinnor känner står ej i relation till hur utsatta kvinnor är av brott. Risken att som kvinna utomhus överfallas och våldtas är inte alls lika stor som man kan tro om man ser till hur många som är rädda. Dock finns rädslan där, och för de som upplever den är den mycket verklig. Saker i den fysiska miljön som kan påverka kvinnors otrygghet, är till exempel gångtunnlar i vilka man ej kan se vad som finns på andra sidan eller som är böjda och därför ger dålig sikt. Platser som är folktomma kan verka skrämmande, liksom platser med jättemycket människor, särskilt om många är berusade. Parkeringshus och dåligt upplysta platser är även det typiska saker som kan förvärra otryggheten. Detta är saker som kan ändras genom att trygghetsaspekten tas in i stadsplaneringen. Inom planering finns flera traditioner inom vilka en dialog med invånarna anses viktig. Detta kan nog vara ett bra angreppssätt för planerare när det gäller att planera bort otrygghet, de bör kanske vända sig till de berörda invånarna för att veta att de ej förbisett något viktigt, då det handlar om avgörande saker för många kvinnors välbefinnande. Jag har med hjälp av en handbok från Göteborgs stadsbyggnadskontor undersökt två stadsdelar i Karlstad, Herrhagen och Orrholmen. I denna handbok ingår en checklista över saker man bör vara uppmärksam på i ett område då man kontrollerar hur det ser ut ur trygghetssynpunkt. Jag ansåg att denna checklista var ett bra instrument för detta, och den fick mig att lägga märker till saker jag nog aldrig tänkt på annars. Både Herrhagen och Orrholmen hade sina brister, dock var inte Herrhagens så stora som Orrholmens, och alla brister tycks inte vara särskilt lätta att åtgärda. Dock kan mindre förbättringar göras utifrån de givna förutsättningar som redan finns i den fysiska miljön.