Den här uppsatsen handlar om byggnader. Det centrala är byggnader, dess utformning och förhållande till platsen och staden. Föremålet för studien är det nyligen uppförda höghuset i kvarteret Hyttan i Karlstad. Syftet är att söka de bakomliggande intentionerna till byggnadens utformning ur ett planeringsperspektiv och speciellt undersöka hur platsen och staden beaktats i planeringsprocessen. För att kunna besvara syftet och systematiskt följa planeringsarbetet har studier av arkiverade dokument ägt rum. I uppsatsens teoretiska del återfinns några utgångspunkter om byggnaders betydelse i staden, om platsers egenskaper och förhållande till byggnaders form och funktion, om staden och stadsbyggande samt fysisk planering. Dessa har sedan lyfts in för att förklara och belysa resultaten av den empiriska studien. Undersökningen baseras på planhandlingar och i uppsatsens empiriska del presenteras hur byggprojektets form och funktion behandlats i planprocessen. Här återfinns också en historisk tillbakablick på platsen Hyttan. I analysen har materialet i undersökningen bearbetats genom kategorisering och undersökts i tre geografiska nivåer: byggnad, plats och stad. Från undersökningen kan slutsatsen dras att en av de bakomliggande intentionerna till utformningen var att förändra platsens karaktär: från baksida till resurs. Vidare fanns också en önskan att byggnaden skulle bidra till en mer enhetlig karaktär längs ett längre stråk vilket tillsammans med husets estetik skulle förhöja stadsbilden. Samtidigt som byggnaden skulle bidra till en helhet så syftar också utformningen till att dra uppmärksamheten till sig och vara utmärkande.