Denna uppsats behandlar religionsundervisningen på gymnasiet. Som bakgrund till studien görs en jämförelse mellan de senaste läroplanerna för gymnasiet (1964,1970 och 1994). Här tas även upp tankar om perspektivval och balans mellan olika innehåll i religionsundervisningen. Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur A-kursen i religionskunskap läggs upp då det gäller innehåll och metod, samt att få fram vad som styr valet av innehåll och metod i undervisningen. Den metod som har använts är kvalitativ och har haft som mål att få fram variationer i lärares val av innehåll och undervisningsmetod. Sex intervjuer genomfördes med gymnasielärare. Intervjuerna var öppna, med vissa givna frågeställningar. Resultatet och analysen av intervjuerna visar att det finns ett starkt behov av att prioritera bland kursplanens delmoment, vilket resulterar i att A-kursen i religion ser olika ut i olika skolor och program. Då det gäller innehållet tas världsreligioner och existentiella frågor upp , men i mycket varierad grad. I valet av undervisningsmetoder syns också en relativt stor variation bland de intervjuade lärarna. Det som styr val av innehåll och metod är bl.a. lärarens personlighet och intresse, elevernas intresse samt tidsramen. Nyckelord: Religionsundervisning, religionskunskap, gymnasieskolan, innehåll, metod, existentiella frågor