Syftet med denna studie är att undersöka helande och synen på helande som framkommer i brevmaterial efter F A Boltzius från 1904. Han ansågs av många som helbrägdagörare. Ur den stora brevsamlingen han efterlämnade på över 33 000 brev görs en punktstudie av knappt hundra brev. I en hermeneutisk studie undersöks brevens karaktär och innehåll. Först granskas hur materialet är numrerat och ordnat, läsbarhet och innehåll, vilka språk breven är skrivna på samt brevskrivarnas kön. Breven är alla daterade någon gång under 1904. Materialets egen numrering är god. Ett brev saknas och ett ”brev” är inte brev utan en sångtext. Sju av breven är på tyska och uteslöts av tidsskäl. Av de 86 brev undersökningen innehåller är 7 på norska. Nästan alla brevskrivare går att genusbestämma, 44 kvinnor och 32 män skriver. Två av brev är skrivna av par. Jag anser att 23 utgörs av tackbrev eller personliga hälsningar, även dessa innehåller önskan om förbön. I de andra breven är huvudärendet en önskan om förbön, svetteduk att lägga på det onda kroppsstället, besök av Boltzius eller att få besöka honom. I nära anslutning till texten formuleras ett antal frågor för att närma sig brevskrivarnas syn på helande: Vilka bibelcitat förekommer i breven? Vilken ritual förekommer vid helande? Vilken inställning till helande kan breven visa? Efter att frågorna besvarats görs en utvärdering av materialet. Drygt en tredje del av materialet har en hälsningsfras med välsignelseord, flera brev har dessutom bibelcitat och slutord som kan vara en markör på att brevskrivarna var inspirerade av väckelserörelsen. Trots att flera av brevskrivarna i tidigare kontakt med Boltzius inte fått ett positivt resultat återkommer de med förfrågan om hjälp. Endast i ett brev kan utläsas att brevskrivaren uppfattar sjukdom som straff för synd. Flera brev talar om att vi inte vet varför någon botas eller inte botas.