I den innehållsrika romanen Kapten Nemos bibliotek, 1991, behandlar Per Olov Enquist flera olika motiv. De ingår alla i det överordnade tema som gäller en mogen berättares återblick på sitt liv i syfte att nå fram till förlåtelse för en skuld som kvarstår från barndomen. Uppsatsen inriktar sig, inom ramen för det överordnade temat, på ett motiv som gäller vad som händer med en son som inte har tillgång till en ’tillräckligt god’ fader. Det anläggs således ett manligt genusperspektiv. Det räcker inte med en god moder. En sons lyckliga individuation fordrar en miljö där det också finns en god fadersgestalt. En sådan fader saknas för berättaren i romanen. Därför kan han inte mogna till en harmonisk människa förrän han långt senare i livet gör en genomgång av barndomen. Först när så skett, kan han dra ett streck över vad som varit. I likhet med vad hans barndomsförebild kapten Nemo, i Jules Verne Den hemlighetsfulla ön, gjorde, sänker den mogne berättaren i sin fantasi undervattensbåten Nautilus. I Vernes farkost följer huvudpersonen kapten Nemo själv med i djupet. I Enquists roman är det inte berättaren men väl hans nedtecknade barndomshistoria samlad i ett bibliotek, som försvinner för gott. Berättarens åtgärd att sänka sin farkost med dess innehåll är en symbolhandling som visar att berättaren förlåter sig själv, blir försonad och fri.