Gustaf Fröding var under åren 1885-1894 mer eller mindre aktiv som tidningsskribent. Han skrev huvudsakligen kåserier. De flesta av kåserierna är berättade i första person singularis och kan därmed kallas jagberättelser. I denna uppsats genomför jag en textanalys av kåserierna med fokus på jagkaraktäriseringen. Syftet är att påvisa att jaget i kåserierna inte är homogent utan att det förekommer flera olika jagkaraktäriseringar och jagroller. Jag återger med vilka medel den fiktiva jaggestalten karaktäriseras och hur jaget konstrueras i olika sammanhang och situationer. Jag delar upp jagen i olika kategorier. Indelningen fungerar som ett förslag och exempel för att påvisa den mångfald som föreligger i fråga om jagkaraktäriseringar. Jag gör inte en fullständig undersökning över hela Frödings kåseriproduktion utan arbetar med valda delar.