Uppsatsen, som tar upp en typ av orientaliska inslag i Gustaf Frödings författarskap, behandlar de två dikter ur hans samlade produktion där det persiska versmåttet ghasel finns omnämnt. De dikter det rör sig om är ”En ghasel”, hämtad från diktsamlingen Guitarr och dragharmonika, och ”Ghaselens makt”, ur den postumt utgivna Reconvalescentia, där den senare utgör fokus. ”En ghasel” analyseras kort och används i uppsatsen främst för att tydliggöra det gamla versmåttet då det utgör en exakt beskrivning av det samma. ”Ghaselens makt” analyseras mer ingående och presenteras utifrån tre perspektiv, det intertextuella perspektivet, genusperspektivet och metadiktperspektivet. Uppsatsen försöker på detta sätt visa på vilken effekt användningen av just detta ovanliga versmått får för var och en av dikterna.