Uttrycket ”den överflödiga människan” har myntats av den ryske författaren Ivan S. Turgenev. Han är en av de ryska diktare som flitigt har skildrat denna karaktär. Den överflödiga människan är således ett begrepp i rysk litteratur. Grigorij Alexandrovitj Petjorin, huvudpersonen i Vår tids hjälte (1840) av Michail J. Lermontov, utgör ett tydligt exempel på denna typ. Även doktor Glas, centralfiguren i Hjalmar Söderbergs roman med samma namn från 1905, behandlas ur detta perspektiv. Mitt syfte är följaktligen att påvisa ett släktskap mellan dessa två litterära gestalter. Som grund för min analys presenteras en karakteristik av den överflödiga människan. Utmärkande drag för denna människotyp är cynism, känslomässiga frustrationer, desillusion, resignation, handlingsförlamning, livsleda och själslig oro. Turgenev har utarbetat en tolkning av hamletfiguren som en överflödig människa, en tolkning som även den ligger till grund för analysen av Petjorin och Glas. Dessa två figurer behandlas först separat och jag belyser med citat från böckerna på vilket sätt de kan betraktas som överflödiga människor och hamletfigurer. Därefter ställs de mot varandra. Likheterna liksom skillnaderna dem emellan framgår tydligt. I många avseenden kontrasterar de varandra. Det handlar således om hur samma karaktär får två olika gestaltningar. Jag anlägger också en existentialistisk aspekt på den problematik de åskådliggör, för att slutligen fundera och reflektera över huruvida det är möjligt att tala om något sådant som en överflödig människa.