Uppsatsen ämnar undersöka huruvida världarna ur den utopiska respektive dystopiska litterära genren är realistiskt tänkbara och om chansen finns att vi en dag kommer uppnå en sådan värld. Uppsatsen påbörjas med en förklaring av begreppen utopi och dystopi, vilket bl.a. består av en kort beskrivning av litteraturens innehåll. Här klargörs att ett utopiskt verk behandlar ett underbart och ”perfekt” samhälle, medan dystopier istället beskriver världar med exempelvis totalitära och förtryckande stater. I avsnittet ges även en historisk tillbakablick på de litterära genrernas tillkomst, exempelvis när begreppen användes för första gången och vilka verk som var genrernas första. Därpå jämförs de båda genrerna med varandra för att påvisa deras överraskande stora likheter med varandra. Anledningen till de tämligen identiska samhällsbeskrivningarna mellan de båda genrerna är främst att den dystopiska genren just uppkom som en attack mot de utopiska författarnas världar. För att förtydliga attackerna lånade författarna ofta material eller miljöer från tidigare utopiska verk, vilket ledde till att utopi och dystopi så småningom inte längre fungerade som varandras motsatser utan snarare som två sidor av samma mynt. Eftersom det är individuellt att uppfatta en värld som utopisk eller dystopisk så kan inte den ena existera utan den andra. Uppsatsen fortsätter med en summering av de två dystopiska verken 1984 och Kallocain samt en beskrivning av underhållningsfenomenet dokusåpa och dess flaggskepp Big Brother, som ju döpts efter diktatorn i det förstnämnda verket. Detta görs för att först visa att George Orwells och Karin Boyes texter ligger väldigt nära varandra och för att sedan konstatera att TV-underhållningen Big Brother har lånat mer än bara sitt namn från dessa två. I det nästkommande avsnittet beskrivs nämligen ett antal drag som vår värld har antagit som helt går i den dystopiska litteraturens fotspår, som exempelvis hur teknikens utveckling för oss allt närmre ett samhälle av total övervakning och hur dagens skönhetsideal exponeras och gör oss till identitetslösa varelser. Här beskrivs även hur många av likheterna mellan vår värld och de dystopiska nyttjas i underhållningssyfte från Big Brothers sida och hur de återspeglas ända upp på politisk nivå. Uppsatsens slutsats är därmed att vi inte bara riskerar hamna i ett dystopiskt samhälle, som det beskrivs enligt litterär tradition, utan att vi bl.a. genom uppkomsten av dokusåpor redan har uppnått ett sådant. Samtidigt lämnas vi själva att uppfatta världen vi skapat som bra eller dålig.