Jag har till syfte att utifrån mitt individcentrerade synsätt presentera en läsning där det sakrala innehållet löses upp och istället blir en del av den profana världen. I dessa existentiella verk kan man urskilja två övergripande problemområden: i Sibyllan är det främst problemet gud mot människa, medan det i Pilgrimen rör sig om människans problem gentemot sig själv. Hela den pilgrimsfärd Tobias genomför kan ses som en resa in i hans eget inre. På denna färd kommer han steg för steg närmare svaret på varför han gett sig av, varför han söker Det heliga landet; själva resan blir ett sökande. Jag undersöker vad det är som fått honom på väg, vad det är han söker och vad han till slut finner. Att det sakrala innehållet i verken tar profan gestalt framkommer dels genom att gudskoncentrationen i Sibyllan överförs till människan själv, och dels genom att hela Tobias pilgrimsfärd utgår det egna inre sökandet efter det heliga. Detta visar sig vara kärleken. Under sin resa vet Tobias egentligen inte vad det är han söker, eller varför han överhuvudtaget gett sig av. Genom det närmast etappvisa, omedvetna sökandet kommer han dock slutligen till insikt om att det är av kärleken till sitt barn och sin älskade han gett sig av på denna färd, och det är i mötet med sin älskade han avslutar den. De övriga karaktärernas öden visar på delar av den helhet Tobias får företräda; en helhet som handlar om den egna individens storhet, att se till människan och naturen som det ”gudomliga”. Och hela tiden finns egentligen kärleken där som den största kraften. Den insikt Tobias kommer fram till ser jag även vara ämnad för läsaren; en uppmaning till oss som läser att ta tag i existentiella frågeställningar och reflektera över dem, att själva nå insikt; att vara individer.