Att söka efter livets mening, efter Gud, efter sin identitet, efter samhörighet och att söka efter svar på existentiella frågor är något fundamentalt mänskligt. Alla människor söker efter någonting. I Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel och Birgitta Trotzigs Sveket finns detta sökande hos några av karaktärerna och det är dessa karaktärers längtan eller sökande som jag genom analys av romanerna lyfter fram. Syftet med uppsatsen var att undersöka vad karaktärerna i Nedstörtad Ängel och Sveket söker efter och om de någonsin finner det som tycks saknas i deras liv. Karaktärerna som jag koncentrerar mig på i uppsatsen har alla det gemensamt att de befinner sig allra längst ner på samhällsstegen, de är nästan vad man skulle kunna kalla för omänniskor. Några av karaktärerna söker efter den Gud som de upplever sig vara bortstötta ifrån och som ska skänka dem den kärlek och försoning som de är i så stort behov av. Frågeställningar som jag använde mig av var dessa: vad söker, eller längtar, dessa människor efter och blir de någonsin ”hela” som människor? Genom att analysera romanerna kom jag fram till att dessa människor som befinner sig längst ner på samhällets botten trots detta inte är förvägrade kontakt med Gud eller försoning. Man kan säga att de alla på ett eller annat vis till slut når försoning, i sig själva eller hos Gud.