I alla av Tunströms böcker märks hans fars tidiga bortgång, vilket gestaltar sig på olika sätt. I den här uppsatsen skildras saknaden, tomheten och det kaos som uppstår i och med denna förlust. I en fördjupning i framförallt tre av Tunströms verk, med utgångspunkt i Prästungen, är det påtagligt att det är den döde fadern som saknas. Här skildrar Tunström livet före, men framför allt livet efter faderns död. I Juloratoriet visar sig saknaden, i alla fall till en början, genom en död och saknad mor. I Skimmer rör sig berättelsen fram och åter mellan sorgen, saknaden och kärleken. Å ena sidan är det den sorg och saknad Pétur känner inför sin döda mor men också efter sin döda far. Å andra sida den saknad som fadern känner efter sonen, saknanden efter det som en gång varit, saknaden av Lára. Skimmer handlar om det som finns inuti själen om det som får en människa att lysa, att vi är en del av våra föräldrar och våra barn är en del av oss. Skimmer handlar också, likt Prästungen och Juloratoriet, om skrivandets helande kraft. Både Göran, Sidner och Pétur försöker genom skrivandet bearbeta sorgen och känslorna samtidigt som det skapar den samtalspartner som gått förlorad. Genom att läsa Tunströms romaner blir man påmind om att människan är ett ömtåligt väsen och att det i sorgen finns en kraft som är förödande och förlamande för henne. Att den som lever med sorgen och saknaden av en älskad alltid bär dessa känslor inom sig.