Uppsatsen syftar till att försöka utröna vad Torgny Lindgren vill förmedla med de tio berättelserna I Brokiga Blads vatten – Figurer (1999). De tio berättelserna förefaller till en början ha lite gemensamt. Tesen kan sägas vara att de tio berättelserna förenas till den grad att den näst intill skulle kunna betraktas som ”snudd på roman”. Genom att studera tidigare forskning kring Lindgrens författarskap har jag försökt skaffa de relevanta analysverktygen för att kunna förstå den studerade texten I Brokiga Blads vatten. Jag har valt att fokusera på några personer vars verk och idéer har betytt mycket för Lindgren. De är: Jacob Böhme, Arthur Schopenhauer, Albert Camus. Uppsatsen innehåller resuméer av de tio berättelserna. I Brokiga Blads vatten är en samling berättelser som bland annat behandlar konsten som ämne. Både till form och innehåll är berättelserna ett uttryck för konstens förhållande till tillvaron och livet. Tillvaron är mångtydig och svår att förstå. Konsten har förmågan att tolka tillvaron till något mer enhetligt. Bokens omslagsbild föreställer ett träd. I den andra av berättelserna förekommer ett träd som heter Una. Una betyder ”ett” på italienska och trädet skulle därmed kunna ses som symbol för konsten. Genom konsten blir tillvaron något mer enhetligt. De olika berättelserna innehåller motsättningar. Precis som tillvarons alla motsättningar kan förenas genom konsten så är de olika berättelserna ett uttryck något mer enhetligt. Det enhetliga skulle kunna vara författarens föreställning om konsten och konstnärskapet. Genom de personer som förekommer i berättelserna tecknas just en sådan bild. Läsarens uppgift skulle kunna bli att ordna och ställa till rätta och på så sätt göra helheten till något mer begripligt.