I min c-uppsats ”Den onde och den gode individen”, jobbar jag utifrån Sven Delblancs roman Moria land. Min frågeställning är vad Delblanc möjligtvis vill säga genom sitt val av berättarjag. Mitt syfte med uppsatsen är att styrka min hypotes om att romanens berättare kan läsas som en ond eller en god individ. I uppsatsen börjar jag med att presentera Delblancs frihetsproblematik, något som är centralt i hans romaner. I Moria land är dilemmat Berättarens föränderliga jag och det föränderliga i världs-/samhällsbilden. Berättaren drabbas av schizofreni, där hans två sjukliga identiteter kämpar mot varandra. Förutom den inre konflikten saknar han dåtidens lyckliga tillvaro och vantrivs i nutidens brutala diktatur. Vidare resumerar jag handlingen i romanen. Här lyfter jag fram detaljer som är väsentliga för min undersökning samtidigt som jag för ett resonemang kring handlingen. Efter det belyser jag berättartekniken. Romanens berättare visar sig vara en opålitlig berättare och stilgreppet har en stor betydelse, inte bara för hur man uppfattar berättaren själv utan även för romanens handling. Resten av uppsatsen handlar om några av de texter som har en explicit intertextualitet till Moria land. Jag skriver ett separat kapitel om patriarken Abraham och en av antikens många kungar, Agamemnon. Vidare skriver jag ett om filosofen Sören Kierkegaard och ett om filosofen Thomas Hobbes. I dessa tre kapitel bearbetar jag min frågeställning och försöker styrka mitt påstående om att berättaren kan läsas som en ond eller en god individ. Avslutningsvis för jag ett resonemang om mina slutsatser där jag konstaterar att en sådan läsning är möjlig. Jag ger även en bild av hur jag tycker att romanen skulle kunna tolkas.