I denna studie har jag undersökt ”Sveket”, som ett genomgående_x000B_tema i Birgitta Trotzigs romaner Sveket och Sjukdomen. Studien är tänkt att läsas som en kedjereaktion, där livets svek, som inträffar när människorna vänder bort sitt ansikte från Gud, påverkar deras tillvaro och leder till en upplevd känsla av delning. Denna delning kan ses som en kamp mellan liv och död och frammanar sjukdomen, likgiltighet. Människan blir likgiltig för allt, för det egna jaget, den andre och även för världens tillstånd. Dessa faktorer resulterar i att människan sviker och blir sviken och därigenom oförmögen att se den andre som hon är. Denna oförmåga hindrar människornas försökt till kärlek och således också liv. Jag diskuterar huruvida Birgitta Trotzigs livssyn är deterministisk eller ej, vilket resulterar i en insikt om att så inte är fallet, eftersom det i människan finns en strävan efter liv som dock försvåras av yttre omständigheter, men som i alla fall ger en indikation om att förändring i tillvaron är möjlig. Slutligen visar jag på den ständigt förekommande bild av Gud som lyser fram i Birgitta Trotzigs romaner. En Gud som är solidarisk, men maktlös. Trots det anser jag att Birgitta Trotzig menar att meningen med livet är att inse att Gud finns, för alla och envar.