I den här uppsatsen analyseras Selma Lagerlöfs roman Kejsarn av Portugallien utifrån litteraturforskaren Peter Brooks uppfattning om att det är först när man nått slutet av en roman som helheten blir tydlig. Han anser att meningen med en text bara kan bli tydlig utifrån dess slut och att det är först då som vi kan förstå berättelsens budskap och betydelse. Syftet med denna uppsats är att undersöka om, och i så fall hur, tolkningen av Kejsarn av Portugallien ändras vid en andra läsning. Förändras bilden av protagonisterna och omtolkas händelserna när man har slutet med sig jämfört med om man läser romanen på det traditionella sättet, det vill säga att vi sakta och med tillförsikt till berättaren förs fram till slutet Resultatet visar att man vid en första läsning bara ser en stark kärlek mellan Jan och Klara Gulla medan man vid en andra läsning ser protagonisterna med andra ögon. Bilden av Jan ändras sakta och man kan konstatera att hans kärlek till dottern går överstyr. Att Jan använder galenskapen som en maktfaktor för att manipulera både dottern och sin omgivning framkommer mycket tydligt vid en andra läsning.