Projektets syfte var att studera latexpartiklar i vattenlösning och latexen som studerats bestod av styren-butadien och studien innehöll olika koncentrationer av latexen. Projektets huvudfokus var att studera växelverkan mellan latex och polymer samt latex och tensid. Projektet var indelat i fyra olika försök: Försök 1: Här studerades styren-butadien-latex i olika koncentrationer i en vattenlösning för att se hur latex påverkar ytspänningen. I det här försöket bestämdes också vilka tre olika latex-koncentrationer som skulle användas i de följande försöken. Resultatet blev att ytspänningen sjunker först men håller sig sedan någorlunda konstant. Detta beror på att latexen är stabiliserad av tensider och att dessa tensider påverkar ytspänningen. Försök 2: I detta försök användes lösningar med en konstant koncentration av latex och en koncentration av polymeren PEG (polyetylenglykol) som ändrades. Här märktes ingen nämnvärd sänkning eller höjning av ytspänningen. Detta beror på att latex-koncentrationen är konstant och att PEG inte påverkar ytspänningen i sig. Försök 3: Här hölls latex-koncentrationerna konstanta men här var det koncentrationen av tensiden SDS (natriumdodecylsulfat) som ändrades. Ytspänningen sänks med ökad tensid-koncentration. Detta är väntat eftersom tensider är ytaktiva ämnen som sänker ytspänningen. Försök 4: Detta försök är uppdelad i två sektioner och det som är gemensamt för dessa båda är att latex-koncentrationerna hålls konstanta. I den första sektionen hålls även tensid-koncentrationen konstant medan polymerens koncentration ändras. Resultatet för denna sektion blev att ytspänningen ökar med ökad polymer-koncentration. Anledningen till detta resultat är att polymeren växelverkar med tensiderna i lösningen och på så sätt höjs ytspänningen. I den andra sektionen är det tensid-koncentrationen som ändras och polymerens koncentration hålls konstant. Här sänks ytspännigen med ökad tensid-koncentration och detta beror på att polymeren inte växelverkar med alla tensider som finns i lösningen.