Den farmakokinetik och farmakodynamik som rör läkemedels distribution, verkan och eliminering i människokroppen, kan ibland påverkas av läkemedelssubstansernas bindning till proteiner i blod. Denna proteinbindning kan mätas med olika metoder, men de vanligaste och mest använda metoderna är ultrafiltrering och jämviktsdialys. I detta arbete har en ny metod, ultrafiltrering med 96-hålsfilter, jämförts med två äldre och mer använda metoder, ultrafiltrering med traditionella filtreringsrör och jämviktsdialys, för att se om 96-hålsfiltret kan användas för proteinbindningsstudier. Totalt sju substanser, med olika lipofilicitet och syra-bas-egenskaper, valdes ut inom ett proteinbindningsintervall på 30-100 %. Alla substanser analyserades med alla tre metoder och resultaten jämfördes sedan med litteraturvärden. Resultaten jämfördes också metoderna emellan för att se om någon metod avvek från de övriga. Ingen av metoderna avvek från litteraturvärdena, så ingen metod kan sägas vara mer korrekt än de andra. Dock gav dialys generellt högre värden än filtreringsmetoderna för alla substanser utom diazepam. Dialys gav även generellt större spridningar i resultaten. För de enskilda substanserna nadolol och propranolol verkade dock dialys vara en bättre metod än ultrafiltrering, då båda dessa substanser tenderade att adsorberas i de två olika typer av filter som användes. I 96-hålsfiltret adsorberades fyra substanser (nadolol, propranolol, verapamil och diazepam), medan det i filtreringsrörens filterenheter endast adsorberades två substanser (nadolol och propranolol). Med detta i åtanke, dvs att 96-hålsfiltret tenderar att adsorbera fler substanser än traditionella filtreringsrör, kan 96-hålsfiltret användas som en första snabb provmetod för att få en uppskattning av substansers proteinbindning.

The pharmacokinetics and pharmacodynamics involved in the distribution, action and elimination of a drug in a human body, can be affected of the substance’s ability of binding to proteins in blood. Protein binding can be measured with many various methods, but the most commonly used methods are ultrafiltration and equilibrium dialysis. In the present work, a new method (ultrafiltration with 96-well filter assemblies) is compared with these traditional methods (ultrafiltration with tubes and equilibrium dialysis) to determine if the 96-well filter assemblies can be used in protein binding studies. Seven substances, with different lipophilicity and acid base properties and with protein binding ranging from 30 to 100 %, were chosen. These substances were analysed with the three methods and the results were compared with protein binding values from the literature. The results were also compared between the methods to see if any of the methods gave different results than the other methods. All three methods gave results close to the literature values. Equilibrium dialysis gave higher protein binding results, for all substances, except diazepam, and larger confidence intervals than the two ultrafiltration methods. However, equilibrium dialysis seemed to be a better method than the filtration methods, for the substances nadolol and propranolol, because of the tendencies these substances showed to adsorb in the two different types of filters that were used. In the 96-well filter assay, four substances were adsorbed (nadolol, propranolol, verapamil and diazepam). In the tubes only two substances were adsorbed (nadolol and propranolol). With this in mind, the conclusions can be made that the 96-well filter assay can be used in protein binding studies as a quick test method to get a first estimation of the protein binding of a substance.