Den svenska kronan, har sedan riksbanken släppte den fri 1992, ändrats kraftigt gentemot andra valutor. Detta gör att valutaproblematiken för många företag har kommit att bli en av de väsentligaste frågeställningarna i samband med nya affärer. Innan den svenske exportören eller importören går in i en affär med utlandet är det viktigt att denne gör en bedömning om vilken risk som varje ny affär medför. En valutakursförändring kan radikalt förändra förutsättningarna för ett företags konkurrensförmåga. Syftet med denna uppsats är att redogöra för de grundläggande alternativ som företag kan använda sig av för att skydda sig mot valutarisk främst vid transaktionsexponering. När företag handlar med utlandet uppstår ofta en valutarisk, på grund av att betalningen sker i en annan valuta än i den exportören har sina kostnader eller importören sina intäkter. Vi har valt att intervjua representanter för fyra företag med världsomspännande verksamhet vilka är beroende av den allmänna ekonomiska situationen i världen och av omständigheter som är unika för ett visst land eller region. Vi har gjort telefonintervjuer med samtliga respondenter och därtill även med en respondent från en bank. Intervju med respondenten från banken har gjorts för att få insikt i hur banken agerar då företag vill valutasäkra sig. Det finns olika alternativ som företag kan använda sig av för att skydda sig mot just transaktionsexponering. De huvudsakliga instrumenten är i grunden terminer, optioner och swapar, vilka kan kombineras till en oändlig mängd olika instrument. De riktigt stora företagen kombinerar ihop derivatinstrument som kanske inte ens finns på marknaden, vilket medför en stor uppgift för bankerna att kombinera nya derivatinstrument. Ett annat alternativ att hedga sig mot transaktionsexponering är att ta lån i utländsk valuta, alternativt placera likviditetsöverskott i utländsk valuta. Genom att företagen valutasäkrar får de en viss given valutakurs för ett givet belopp vid en given dag. På så sätt kan de i sitt budgetarbete veta exakt hur mycket de ska betala i kronor trots att den verkliga betalningen sker i framtiden när valutakurserna kan ha ändrats. Sammanfattningsvis kan vi urskilja att terminer är det vanligaste tillvägagångssätt vid valutasäkring då det är ett relativt enkelt instrument. Swapar är vanligt förekommande i samband med terminer, då terminens förfall kan flyttas med hjälp av en swap. Optioner är mindre vanligt förekommande som säkringsinstrument. En anledning till detta kan vara att tecknandet av en option medför en kostnad för företaget i form av en premie.