Ett aktiebolag definieras bland annat av att ägarna inte är personligt ansvariga för bolagets förpliktelser. För att borgenärer ska känna sig säkra på att företaget kan betala de förpliktelser det har med dessa måste aktiebolaget ha ett aktiekapital. Det kapitalet fungerar som en garanti för borgenärerna. Av den anledningen har det regleras i lag att företagsledningen inte får använda det registrerade aktiekapitalet på ett sätt så att det försvinner från bolaget. Däremot kan det registrerade aktiekapitalet bland annat minskas genom att företaget går med förlust. För att skydda borgenärerna när ett företag går med förlust har lagstiftaren infört bestämmelser som träder i kraft när företagsledningen misstänker att det registrerade aktiekapitalet har minskat till mer än hälften. Dessa bestämmelser innebär att företagsledningen skall upprätta en kontrollbalansräkning som ska ligga till grund för bolagsstämmans beslut om företaget skall likvideras eller inte. Om bolagsstämman beslutar att företaget skall drivas vidare har företagsledningen åtta månader på sig att vidta åtgärder som visar att det registrerade aktiekapitalet är till fullo täkt, annars skall bolaget träda i likvidation. Lagstiftarens syften med bestämmelserna och kontrollbalansräkningen är således tvådelat, dels att ligga till grund för frågan om företaget är livskraftigt eller inte, dels att skydda borgenärerna medan det fortfarande finns kapital kvar i bolaget. I vår uppsats undersöker vi om lagstiftarens syften uppfylls genom att intervjua tre olika grupper av respondenter som kommer i kontakt med kontrollbalansräkningen. Dessa är revisorer, borgenärer och konkursförvaltare. Det vi har kommit fram till är att kontrollbalansräkningen inte är tillräcklig för att skilja ut livskraftiga företag från livsdugliga, då det är så många fler faktorer än ett företags ekonomiska ställning som påverkar livskraften. Kontrollbalansräkningen skulle vara ett bättre instrument för den frågan om den följdes av en analys om företagets framtidsmöjligheter. När det gäller bestämmelsernas värde som borgenärsskydd har vi funnit flera svagheter, bland annat att kontrollbalansräkningen upprättas för sent, värderingen av framtagna övervärden är osäkra på flera poster och den tidsperiod som företaget får drivas vidare med otillräckligt kapital är för lång. Den främsta anledningen till att kontrollbalansräkningen inte upprättas i tid är att kunskapen bland de företag som oftast berörs av bestämmelserna, små och medelstora företag, är dålig. Vi har även funnit att den sanktion som drabbar företagsledningen, personligt betalningsansvar, kan undvikas genom juridiska åtgärder. Sammantaget är det borgenärsskydd som bestämmelserna ger inte är särskilt starkt för de borgenärer som redan är involverade i företaget, däremot skyddar bestämmelserna de borgenärer som ännu ej gått in i bolaget från att drabbas om företaget likvideras. Förkortningslista ABL Aktiebolagslagen BV Bolagsverket FAR Föreningen auktoriserade revisorer KBR Kontrollbalansräkning Prop Proposition RN Revisorsnämnden SOU Statens offentliga utredningar ÅRL Årsredovisningslagen