En av de grundläggande uppfattningarna inom ekonomisk teori är att prissättningen på aktier sker enligt hypotesen om den effektiva marknaden. Detta innebär att priset avspeglar informationen. Vilken information som priset grundas på beror på vilken grad av effektivitet marknaden har. Då marknaden är svagt effektiv speglar aktiekursen endast de historiska kurserna, då den semi-stark formen råder reflekteras all allmänt tillgänglig information och då en marknad är fullt effektiv bidrar även den inofficiella informationen till prissättning. Utgångspunkten är som sagt en effektiv marknad, men emellanåt sker avvikelser från denna. Om en sådan avvikelse visar sig vara oförklarlig och återkommande kallas den anomali. De anomalier som har upptäckts på aktiemarknaden är antingen relaterade till nyckeltal eller till säsongsvariationer. Anomalier på aktiemarknaden är ett relativt nyfunnet område och upptäckten av dessa har medfört en ny vinkling på forskningen inom marknadseffektivitet de senaste 25 åren. I denna uppsats undersöks en av de säsongsberoende anomalierna, nämligen januarieffekten. Denna innebär att januari genererar en högre avkastning än årets övriga månader. Sedan den först upptäcktes på den amerikanska aktiemarknaden i mitten av 1970-talet har den undersökts ett stort antal gånger och tycks fortfarande vara oförklarlig. Flertalet möjliga orsaker har lagts fram, men ingen har till fullo lyckats förklara fenomenet. Den främsta förklaringen är den rörande skatteeffekter. Innebörden av denna är att kvittningsmöjligheterna mellan aktier som sålts med vinst och förlust medför en ökad försäljning av förlustaktier under slutet av beskattningsåret. Denna tillfälligt ökade försäljning upphör när det nya beskattningsåret inleds och nyttan av förlustavdrag försvinner. Då beskattningsåret i större delen av världen sammanfaller med kalenderåret, skulle januarieffekten på så sätt kunna förklaras av skatten. Vår uppsats syftar till att undersöka huruvida denna typ av säsongsvariation förekommer på Stockholmsbörsen. Urvalet består av 42 av de mest handlade aktier på O-listan och den valda tidsperioden sträcker sig mellan år 2000 och år 2004, dvs. fem år. Vidare utförs undersökningen i tre omgångar, en för hela urvalet, en för stora företag och en för små företag. Dessa kompletteras dessutom med en undersökning av skattepåverkan. Då uppdelningen mellan små och stora företag kräver tillgång till offentlig information utöver aktiekursens utveckling är denna undersökning ett test av den semi-starka marknadsformen. I resultatet av undersökningen framställs hur avkastningen fördelats mellan månaderna under de olika åren och även hur genomsnittsmånaderna över tidsperioden ser ut. Då januari är den mest intressanta av månaderna har för denna månad även den genomsnittliga dagliga avkastningen för åren att beräknas. Utfallet påvisade med 95 % signifikans ingen januarieffekt i det totala urvalet. Resultatet var liknande för gruppen av stora företag. Inte heller i gruppen med små företag kunde januarieffekten urskiljas, men resultatets utfall gav en högre avkastning i januari jämfört med de två andra urvalsgrupperna.