Fusionen mellan svenska Asea och schweiziska Brown Boveri stod klar 1987 då ABB bildades. Företagsledaren Percy Barnevik förde bolaget till oanade höjder och ABB värderades högt på börsen, högre än vad konkurrenterna gjorde. Under slutet av 1990-talet var ABB ett bolag som hade hög tillväxt, strax skulle noteras på USA-börsen och pratade om optimal kapitalstruktur, bl a genom återköp av egna aktier. Verkligheten var en annan. Bolaget hade i själva verket låg tillväxt och lönsamhet och hamnade längre och längre ifrån sina mål, utan att omvärlden förstod vad som hände. Trots det var bolaget fortfarande högt värderat. Försöken att få verkligheten att komma ikapp drev fram snabba beslut, som exempelvis ogenomtänkta företagsuppköp, återköp av egna aktier och aktienoteringen i USA. ABB är ett företag som gått från att på 1990-talet varit ett av Europas mest framgångsrika företag till att nu vara nära att hamna på ruinens brant. Detta gjorde oss nyfikna på att se på bidragande orsaker till varför det kunde gå utför så snabbt för ett så framgångsrikt företag som ABB. Uppsatsen är inriktad på tre för redovisningen viktiga händelser. Vi har undersökt övergången från europeisk till amerikansk redovisningsstandard, asbestproblemen i dotterbolaget Combustion Engineering samt bolagets återköp av egna aktier. Vidare undersöks hur ABB:s redovisningsdiskurs utvecklats i takt med att bolagets redovisning förändrats. Undersökningen visar att övergången till amerikansk redovisningsstandard innebar att många av bolagets problem uppdagades. En orsak är att den amerikanska redovisningen ställer högre krav på öppenhet jämfört med den Europeiska. Bland annat uppdagades asbestproblem, bonusavtal och ABB:s missvisande resultat. Den ökade öppenheten medförde även att asbestproblemen fick ta en allt större plats i årsredovisningarna. Vidare visar undersökningen att de omfattande aktieåterköpen inte fick önskvärd effekt eftersom aktiekursen inte steg som förväntat. Ingen av dessa tre händelser var i sig nog för att knäcka ABB på det sätt som skedde. Alltsammans inträffade nästan samtidigt och styrelsen missbedömde allvaret i de enskilda händelserna. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Bo Enquist som hjälpt oss under resans gång. Karlstad 2004-06-22