Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Försvunnen irrelevans - immatriella tillgångar i redovisningsdomstolen
2003 (Swedish)Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year))Student thesis
Abstract [sv]

Den externa redovisningen uppkom för länge sedan som ett svar på människors behov att t.ex. kontrollera affärstransaktioner. Redovisningen har därefter förändrats gång efter annan som en effekt av förändringar i samhällets behov. I denna dynamiska utveckling finns ett förhållande mellan samhällets behov och redovisningens utformning. Under de senaste hundra åren har det svenska näringslivet övergått från att huvudsakligen producera varor till att producera tjänster. En sådan förändring i samhället och dess företag ställer krav på förändringar i redovisningen. Inom redovisningsforskningen har på senare år en debatt förts där många forskare menar att de immateriella värdena, såsom personalens kompetens, ökat i betydelse för företagen men att den externa redovisningen inte lyckats svara mot dessa nya behov. Vi har under vår studietid vid upprepade tillfällen kommit i kontakt med denna kritik och fann det därför intressant att undersöka hur redovisningens användare uppfattar problemet. Vårt syfte med denna uppsats är att undersöka huruvida redovisningens användare vill se en förändring i redovisningen av immateriella tillgångar. För att kunna uppfylla detta syfte har vi valt att genomföra en kvalitativ studie i form av intervjuer med sex användare av redovisningen. Vi presenterar argumenten för och emot en förändring i redovisningen av immateriella tillgångar m.h.a. en domstolsmetafor, där de redovisningsanvändare som förespråkar en förändring betecknas åklagare, medan de som förespråkar status quo betecknas försvarare. Problemet gällande redovisning av immateriella tillgångar diskuteras utifrån begreppen avbildningsförmåga, d.v.s. redovisningens förmåga att avbilda den ”egentliga” verkligheten, samt relevans, d.v.s. redovisningens användbarhet vid beslutsfattande. Vi anser att redovisningens relevans kan vara god trots att dess avbildningsförmåga försämrats, under förutsättning att det aktuella regelverket tillämpas konsekvent. De flesta av våra respondenter motsätter sig en förändring och får alltså betecknas som försvarare. Deras argument fokuserar i huvudsak på att utökade möjligheter att redovisa immateriella tillgångar skulle innebära risk för försämrad jämförbarhet i redovisningen, vilket är ett exempel på hur redovisningens användare utgår från industriföretagens karaktär med bl.a. en stor andel fysiska tillgångar som bas för sitt värdeskapande. Utifrån de bevis som presenteras av åklagare och försvarare, fäller vi dom i målet. Då åklagarsidan inte lyckats presentera övertygande bevis, blir vår dom att ingen förändring bör ske i redovisningen av immateriella tillgångar.

Place, publisher, year, edition, pages
2003. , p. 60
Identifiers
URN: urn:nbn:se:kau:diva-52161Local ID: FEK D-52OAI: oai:DiVA.org:kau-52161DiVA, id: diva2:1100661
Subject / course
Business Administration
Available from: 2017-05-29 Created: 2017-05-29

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 4 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf