Sponsring omsatte i Sverige under 2001 ca 2,7 miljarder kronor. Trots att omsättningen är hög och har stigit kraftigt de senaste tio åren finns det väldigt lite forskat på området och kompetensnivån bland praktiker såväl som akademiker är minst sagt skiftande. Vårt syfte med föreliggande uppsats är att bidra med rekommendationer angående tillämpningen av sponsring samt medverka till en bättre förståelse om vad sponsring är, inte är och har för potential. Vi har, för att uppnå vårt syfte, använt oss av en multipel fallstudie där vi gjort nio intervjuer varav två är ostrukturerade referensintervjuer och sju är semistrukturerade intervjuer. Vi har kommit fram till att sponsring är ett mångfacetterat marknadsföringsverktyg och en metod för marknadsföring snarare än ett medium. Vi anser att sponsring bör ingå i företagens totala marknadskommunikation och ser det främst som associationsmarknadsföring. Sponsring som fenomen lider av en något negativ klang och förväxlas ofta med välgörenhet och donationer. Sponsring är en affärsuppgörelse som bygger på ömsesidig nytta och fordrar en motprestation i förhållande till insatsen. Vi anser att sponsring ofta associeras negativt eftersom det används på fel sätt, i fel sammanhang och av folk som inte vet vad det innebär. Sponsringen har, enligt oss, två stora fördelar jämfört med andra verktyg i marknadskommunikationen. Dessa utgörs av associations- och simultanförmågan. Med associationsförmåga menar vi att sponsringen möjliggör att företag kan ta en image, t.ex. från ett evenemang eller en idrottsman, och projicera på sitt företag/varumärke. Simultanförmågan innebär möjlighet att kombinera olika verktyg till en väl fungerande helhet. För att ett sponsorskap ska ge önskad effekt räcker det inte för ett företag att bara gå in med en summa pengar och sen luta sig tillbaka. Det krävs en hel del resurser, såväl monetära som personella, för att sponsringen ska bli lyckad. Sponsringen måste alltså aktiveras, vilket ofta gör att investeringar som överstiger den ursprungliga måste göras. Det går dock inte generellt att säga hur mycket extra som måste investeras då det är beroende av de unika förutsättningarna som råder. Vi har kommit fram till att det ofta förekommer ett kunskapsglapp mellan sponsor och rättighetsinnehavare. En av orsakerna till glappet är att aktörerna ofta har olika utbildningsnivå. Ett annat är att de går in i ett sponsorskap med olika syften. För en sponsor är det ofta marknadskommunikativa syften som ligger bakom medan det för en rättighetsinnehavare ofta handlar om att finansiera hela eller delar av sin verksamhet. Vi anser därför att det är viktigt att dessa syften tydligt benas ut och klargörs. Ett sätt att täppa till detta glapp är att använda sig av sponsringskonsulter. Det är dock viktigt att dessa konsulter används som komplement i sponsringsarbetet och inte substitut. Sponsring blir mycket intressant som marknadsföringsverktyg i och med paradigmskiftet i marknadsföringen. Detta paradigmskifte innebär att en övergång från massinriktad transaktionsmarknadsföring med de klassiska 4 P:na till en marknadsföring som betonar relationer har skett. Sponsring är nämligen ett utmärkt sätt att på ett fokuserat vis interagera med sin målgrupp. Ofta har sponsorer branschexklusivitet och en möjlighet att sprida sitt budskap och bygga relationer i en miljö som målgruppen ofta själva har valt och har positiva associationer gentemot. Samtliga våra respondenter betonar vikten av relationer och sponsring betraktas av många som en mycket bra metod för att bygga och vårda relationer med olika målgrupper.