Uppsatsen behandlar redovisning av intellektuellt kapital, det kapital som inte får redovisas i företagets balansräkning som tillgång. Exempel på intellektuellt kapital är den kunskap som de anställda besitter och de kundrelationer företagen har. Det har i flera år pågått en debatt om hur intellektuellt kapital skall redovisas då det inte finns någon vedertagen redovisningsmodell att utgå ifrån. De som har forskat om intellektuellt kapital har olika uppfattningar hur redovisningen skall utformas. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur nio börsnoterade företag inom branschen massa/pappersindustri respektive nio börsnoterade företag inom branschen dataverksamhet redovisar sitt intellektuella kapital i sina årsredovisningar. Vi har undersökt årsredovisningar för åren 1997 till 2001. I uppsatsen har vi valt att arbetat kvalitativt för att skapa förståelse för företagens redovisning av intellektuellt kapital. Vi har i analysen konstaterat att inget av företagen i vår undersökning redovisar sitt intellektuella kapital enligt de modeller vi presenterat i teoridelen. Vi kan däremot konstatera att det verkar finnas ett intresse för att lyfta fram olika delar av det intellektuella kapitalet i företagens årsredovisningar. Inom branschen dataverksamhet verkar benägenheten att redovisa delar av det intellektuella kapitalet vara större än inom branschen massa/pappersindustri. Det är inte någon större skillnad på redovisningen av intellektuellt kapital mellan de undersökta åren.