Vi lever i en värld där globaliseringen under senare tid ökat. Den internationella handeln tilltar, de multinationella företagen blir fler och fler och så även de internationella mottagarna av information från dessa företag. Företagens finansiella information kan variera stort från land till land och det saknas idag ett gemensamt tema vad gäller redovisning. Detta leder till att redovisningen i vissa fall blir svår att jämföra Vårt syfte med uppsatsen är att ta reda på varför redovisningen skiljer sig åt mellan olika länder samt studera den problematik som följer med redovisningens harmonisering. Detta illustreras med hjälp av EU:s harmoniseringsarbete inom redovisning och den debatt som pågår kring begreppet ”a true and fair view”. Vad gäller implementering och tolkning av begreppet har vi valt att studera Storbritannien, Tyskland och Sverige. Att redovisningen skiljer sig åt mellan olika länder beror på ett antal omständigheter. Kulturen är en viktig faktor, Hofstede menar att kulturer skiljer sig åt då samhällen och människor har olika förhållningsätt till makt, andra individer, könsroller samt osäkerhet. Redovisningssystem är samhälleliga fenomen och avspeglar följaktligen de kulturella företeelserna. Trots att redovisningen varierar länder emellan kan två huvudlinjer urskiljas, den anglosaxiska och den kontinentala redovisningstraditionen. EU är en av alla de aktörer som arbetar med att harmonisera redovisningsprinciper. I denna uppsats redogör vi för de mest dominerande aktörerna, som förutom EU är IOSCO, IASC och FASB. IOSCO:s syfte är att uppnå en likformig reglering med hög standard för världens aktiemarknader men organisationen arbetar inte aktivt med frågor som rör redovisningsprinciper utan stödjer IASC:s arbete i dessa frågor. IASC är en internationell organisation med målsättning att publicera redovisningsnormer, IAS och få dessa internationellt accepterade. FASB är en amerikansk sammanslutning vars viktigaste uppgift är att möjligöra en jämförelse av företagens finansiella information. EU:s harmoniseringsarbete rör först och främst den inre marknaden. Vad gäller redovisningens harmonisering är det i första hand EG:s fjärde bolagsdirektivet som utgör den direkta normgivningen. I detta direktiv återfinns det i medlemsländerna omdiskuterade konceptet ”a true and fair view” och dess overridingregel. Begreppet ”a true and fair view” har tolkats olika vid implementeringen i medlemsländernas lagstiftning. De olika tolkningarna beror på medlemsländernas olika kulturella bakgrund och skilda redovisningstraditioner. Då begreppet ”a true and fair view” har sitt ursprung i Storbritannien, som tillhör den anglosaxiska redovisningstraditionen, har inte implementeringen av konceptet och dess overridingregel skapat några större tolkningsproblem. I Tyskland, som tillhör den kontinentala redovisningstraditionen, har däremot begreppet ”a true and fair view” ej fått samma genomslagskraft då Tyskland håller fast vid sin gamla lagstiftning och inte accepterar overridingregeln. För Sveriges del har ”a true and fair view” varit föremål för diskussion då det tillsammans med det redan befintliga konceptet god redovisningssed blir ”tårta på tårta” i lagstiftningen. De aktörer som arbetar med redovisningens harmonisering måste i högre grad ta hänsyn till kulturella och ekonomiska faktorer samt se till ländernas olika redovisningstraditioner om en fungerande global harmonisering av redovisningen skall kunna uppnås.