Samhället har under de senaste årtiondena utvecklats allt snabbare mot ett kunskapssamhälle, det ställer andra krav på företagen. Kunskapsföretagen, det vill säga företag vars främsta tillgång är kunskapen och kompetensen hos personalen, blir allt fler och då tänker vi främst på IT-branschen. Kunderna idag vill ha kvalitet och bra service vilket gör att de anställdas kunskaper och kompetens hamnar i fokus. Den här tillgången, tillsammans med varumärken, patent, tekniskt ledarskap med mera kallas sedan 1990-talet för intellektuellt kapital. Det är en tillgång som i idag inte kan redovisas i företagens balans- och resultaträkningar. De här så kallade mjuka värdena är svåra att värdera på ett kvantitativt sätt. Intellektuellt kapital är ingenting nytt, allt utbyte av kunskap genom alla tider har tillfört nytt intellektuellt kapital oavsett om det skett i hemmet eller på arbetet. Begreppet intellektuellt kapital uppkom dock under 1990-talet, samtidigt som företagen började försöka värdera och redovisa de mjuka värdena. Under den tiden skrevs också ett flertal böcker och artiklar om intellektuellt kapital och ett antal modeller utarbetades för värdering och redovisning av det intellektuella kapitalet, framför allt för att kunna redovisa intellektuellt kapital internt i företagen. Vi valde att enbart titta på den externa redovisningen av intellektuellt kapital, det vill säga det som företagen visar i årsredovisningarna. Från början, alltså på 1990- talet, när redovisningen av intellektuellt kapital utvecklades lades redovisningen av det intellektuella kapitalet som ett särskilt avsnitt i årsredovisningen. Det var dock endast ett fåtal svenska företag som valde att redovisa sitt intellektuella kapital. Det trots att Sverige var först med att ta till sig den här ”nya” tillgången och att svenska Skandia utvecklade en modell för att redovisa sitt intellektuella kapital den så kallade Skandianavigatorn. Det intressanta idag är att se om redovisningen av intellektuell kapital har fortsatt utvecklats för att bli en naturlig del av årsredovisningen och om det landat i någon sorts gemensam definition mellan teori och praktik. Genom att läsa ett antal företags årsredovisningar och genom vår undersökning via enkäter och telefonintervjuer, har vi kunnat konstatera att rubriken intellektuellt kapital i årsredovisningen, mer eller mindre försvunnit. Det intellektuella kapitalet har istället delats upp i dess olika beståndsdelar och de flesta företagen väljer att endast redovisa en eller ett par delar av det, till exempel humankapital och kundrelationer. Någon gemensam definition mellan teori och praktik har inte uppkommit, de flesta företag vi talat med har varit helt oförstående inför begreppet intellektuellt kapital. Varje företag använder sina egna begrepp och sitt eget sätt att redovisa intellektuellt kapital.