Vi har undersökt svenska klädföretags anpassning till upphävningen av importkvoter på textil och konfektion (teko) som träder i kraft 1 januari, 2005. Medierna har skrivit flitigt med löpsedlar om kraftiga prisfall på kläder i Sverige och den avslutande dödsstöten för tekobranschen i Europa. Med tekoprodukter avses huvudsakligen kläder och textilier, men även skor, skinn och andra textilprodukter. Vi har dock avgränsat oss mot textilier till inredning, möbler etc. och undersöker endast svenska klädföretag. Tekoindustrin är den industrisektor inom EU som åtnjuter mest skydd från import i form av kvoter. Dessa kvoter innebär att länder inom EU endast får importera en förutbestämd mängd från icke medlemsstater. När kvoterna avskaffas förväntas en ökad import från lågkostnadsländerna, främst från länderna i Asien där arbetskraften är en bråkdel av den i Europa. Europeiska företagen kan därmed få svårt att konkurrera med Asiens billiga arbetskraft. Syftet med uppsatsen är att undersöka svenska företags genomförda åtgärder samt se vad de siar om framtiden. För att komma fram till vår slutsats har vi genomfört fallstudier i sex olika företag. Fallstudierna genomfördes i sin tur med semistrukturerade telefonintervjuer. Genom våra intervjuer har vi fått inte bara motsägelsefulla uttalanden gentemot vår teori, media och EU kommissionens bild utan också differentierade meningar, företagen emellan, om hur anpassningen bäst sker. I grunden till dessa motsägelsefulla uttalanden ligger en stark osäkerhet om hur framtiden ser ut och vad den innebär. Slutsatsen är att de företag som inte redan använder sig av producenter i Asien genomför förändringar för att i framtiden ha möjlighet att göra det om så önskas. Priserna har olika beroendefaktorer men kommer överlag endast att ändras marginellt. De nya reglerna kommer förmodligen skapar nya kostnader för den utomeuropeiska handeln vilket drabbar de stora företagen med produktion i Asien redan idag. Osäkerheten är för stor på alltför många områden för att de mindre företagen helt skall kunna förlita sig på producenterna i Asien och flytta all produktion dit. Vilket också medför att de inte till fullo kommer att kunna dra nytta av utvidgningen.