Den ekonomiska brottsligheten är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem och allt fler brott upptäcks aldrig. Ett steg mot att bekämpa brottsligheten i Sverige tog regeringen genom ett tillägg i Aktiebolagslagen (ABL). Den 1 januari 1999 infördes därför en anmälningsplikt för revisorer som kom till uttryck i ABL 10 kap 38-40 §§. Den gav revisorerna en skyldighet att anmäla vid misstanke om brott avseende VD och styrelseledamot i bolagen som de reviderar. Från lagens införande till maj 2002 hade endast 17 brott anmälts enligt en undersökning gjord av Ekobrottsmyndigheten (EBM), vilket kan jämföras med de 41 anmälningarna som inkom under 2003. Vad är det som har påverkat att anmälningarna ökat till dubbelt så många 4 år efter att lagen infördes? Vi har valt att undersöka vad ökningen beror på. I vår uppsats redogör vi för vad revision är och varför den behövs, vilka brott lagen avser, revisorns åtgärder vid brottsmisstanke och hur anmälningsfrekvensen ser ut. Vi har genomfört intervjuer med revisorer i Karlstad och en ekorevisor på EBM för att syftet med vår uppsats skulle uppnås. Uppsatsen bygger således på en kvalitativ metod. Vår analys visar att respondenterna blivit mer öppna inför lagen och att den har sjunkit in mer. De har lärt sig att det inte krävs så mycket för att göra en anmälan dvs. att misstankegraden är lägre än de tidigare trott. Fler riktlinjer och rättsfall har kommit vilket varit till hjälp för att tolka lagen och göra tillämpningen lättare. EBM börjar också se resultat av aktivt arbete med att lagen ska börja tillämpas mer. En genomgående uppfattning är att det kan kännas obekvämt för revisorn att anmäla sin klient med tanke på det förhållande som uppstår mellan dem. En fördel med lagen är dock att den kan användas som ett påtryckningsmedel och på så sätt undvika att en anmälan görs. Även om anmälningarna har ökat från 17 till 41, borde det vara många fler om vi ställer det i relation till hur många ekobrott som anmälts av godkända och auktoriserade revisorer.