I Sverige har det funnits ett starkt samband mellan redovisning och inkomstbeskattning i snart ett helt sekel. Sambandet föreligger dels genom att företagens redovisning ligger till grund för beskattningen, dels genom att företagens skatteavdrag måste redovisas i företagens redovisning. Under de två senaste decennierna har diskussionen kring det starka sambandet i Sverige utvidgats. Debatten har framför allt handlat om att införa en frikoppling mellan företagens redovisning och inkomstbeskattning. Argumenten för en frikoppling mellan redovisning och inkomstbeskattning har bland annat kommit från Riksskatteverket och den statliga Redovisningskommittén. Förslagen har fått positiv respons, men utredningarna har fått kritik för att vara bristfälliga. Förslagen har än så länge inte lett till någon lagändring, varför diskussionen fortfarande pågår. En pådrivande faktor kring diskussionen om en frikoppling är EU:s harmoniseringsarbete. En del i harmoniseringsarbetet är att samtliga medlemsländer ska använda sig av internationella redovisningsstandarder, IAS. IAS är idag tvingande för börsnoterade företag och frivilliga för övriga företag. Implementeringen av IAS i Sverige kan komma att leda till betydande förändringar för svensk redovisning. Inte minst eftersom IAS värderar tillgångar och skulder till verkliga värden, till skillnad från nuvarande svensk redovisning där värderingen baseras på historiska anskaffningsvärden. Redovisning enligt IAS leder därmed till att företagens egna uppskattade verkliga värden kommer att ligga till grund för beskattningen. En tillämpning av IAS:s redovisningsrekommendationer gör det därför svårt att behålla ett samband mellan redovisning och inkomstbeskattning. I och med införandet av IAS på redovisningsområdet anser vi att det finns anledning att frikoppla redovisning och inkomstbeskattning. Men då IAS är relativt komplicerat i jämförelse med den svenska årsredovisningslagen är det inte säkert att IAS kommer att vara lämpligt i alla typer av företag. Till exempel små företag med begränsade resurser kan få problem med att tolka och implementera IAS i sin verksamhet. Vidare har IAS ett investerarperspektiv, vilket innebär att redovisningen vänder sig främst till investerare och ägares informationsbehov. I små företag är däremot intressenterna först och främst Skatteverket och långivare. Vi drar slutsatsen att det inte finns anledning att frikoppla redovisning och inkomstbeskattning i samtliga företag. I de företag där IAS inte tillämpas ser vi hellre att sambandet behålls för att underlätta redovisningen för dessa företag. I de företag som använder IAS menar vi dock att en frikoppling är erforderlig.